fredag 13 augusti 2010

Djävulen bär orange

Det finns en färg jag inte tycker om. Det är orange. Jag har haft någon period i mitt liv då jag fick för mig att brandgult var en vacker nyans, men det var väldigt längesen. De senaste 20 åren eller så är det nog den färg jag tycker minst om. Varför? För mig signalerar den övermod, besserwissrighet och självgodhet. "Titta på mig, jag är Orange!" säger färgen och slår sig för bröstet. Att den inte passar ihop med något annat än svart är också en indikation på att ingen annan står ut med den.

Är det då inte ironiskt att nästan all barnmat är just... orange?!


Visst ser det oaptitligt ut med orange mat?!

På Nestlé och Semper sitter troligen smånjugga män i mörkgrå kostymer i de svala styrelserummen och smider diaboliska ränker.
- Nu ska vi ta fram lite ny barnmat som vi pumpar ut över hela världen, vad ska vi satsa på för något elakartat den här gången? väser en styrelsegubbe (troligen heter han Göran, som de flesta styrelsegubbar heter) fram.
- Vad sägs om krossat glas i hela sändningen, spånar en kortväxt man som blev mobbad för sin skelning som liten.
- Mycket bra, Ramberg, men jag har en bättre idé, säger VD:n och tar förtroendeingivande av sig sina glasögon.
- Vi gör all barnmat orange, fortsätter han ivrigt.
- Hur menar du nu, undrar den samlade styrelsen förundrat.
- Vad ser äckligast ut? Vilken färg tillverkas barnkläder nästan aldrig i? Vilken färg ger fulast fläckar? Vilken färg går inte bort i tvätten? ler VD:n djävulusiskt.
- ORANGE, jublar kostymerna och halar fram cigarrerna.

Jag kan inte se att det går till på något annat sätt. För bebisar som snart är 8 månader finns det nästan inga andra färger att äta än orange nämligen. Det kan inte vara en slump.


Så här ser en styck Ellenbebis ut efter en vanlig måltid. Det är dock värt att notera att hon fortfarande har haklappen på sig, för den brukar hon rycka av efter ca 3 skedar.

Alla Ellenbebisens kläder har fläckar av orange mat. Det intressanta är att de är omöjliga att få bort i tvätten. En annan tänkbar förklaring på detta fenomen är att barnmatstillverkarna har samarbete med tvättmedelstillverkarna. En ohelig allians helt enkelt. För oss som står på andra sidan. Hade jag ägt ett tvättmedelsföretag hade jag nog tyckt annorlunda.

4 kommentarer:

Bellas Budoir sa...

Där har du en anledning till att jag gör egen barnmat. När jag var liten fick min mamma eliminera orangea (går ju inte ens att stava till den där pissiga färgen/adjektivet)saker i min väg. Annars ställde jag till en scen. Tur det är Ellen som är din unge och inte jag.

Malin sa...

Tror du ändå inte att det är (kommunal)politikerna som är skuld till den här sörjan? Nu i valtider är det så populärt att skylla på dem, följ trenden!

Bitte sa...

Här är ännu en spaning:
Sjukhusmat ingår i samma skräckfamilj men där finns det grå mat (fisk), beige mat (kött), röd mat (dessert) och ORANGE mat (också dessert). Konstigt är det för i naturen (IRL) finns det visserligen oranga saker att äta men då är det antingen apelsiner eller aprikoser. Eller morötter, när jag tänker efter. All barnmat är kanske egentligen morotspuré? I övrigt håller jag (som aldrig gjorde egen barnmat) med Bella men tycker nog att Malin är väl opportunistisk här (men när jag tänker efter finns det förstås ETT parti som ligger bra nära orange, så OK då.

Irene sa...

Alltså, jag gillar ju orange (so shoot me!). Ibland i alla fall. Men inte i mosad mat. Och inte på kläder. Jag tror på tvättmedelsfabrikantskonspirationsteorin! (gud vilka långa ord jag kan få till så här på fredagskvällen)l