onsdag 11 augusti 2010

Ärlighet varar längst, sa barnmorskan

På BVC får man höra en hel del sanningar. En barnmorska säger, då Ellenföräldrarna nojar sig över att Ellenbebisen inte går upp så mycket i vikt, att matsedeln ska utökas med mellanmål. Ellenföräldrarna inför detta under sommaren och introducerar tioprocentig yoghurt som vi mosar bär i och halva mackor som tar en halv evighet att trycka i det petita barnet.

Lilla Tummelisa äter med god aptit och sprattlar som en fisk dagarna i ända. Inte konstigt att kalorierna flyr all världens väg. Uppenbarligen rakt på Ellenmamman. Ellenpappan duckar skickligt och har samma hål i skärpet som vanligt.

Härom dagen var det dags för så kallat BOEL-test på BVC, ett hörseltest som samhällets framtida stöttepelare ska genomgå då de är åtta månader. Med vackra små silverklockor testas olika decibel på bebisen som förhoppningsvis vänder sig om efter ljudet. Ellenbebisen klarade testet med bravur, förstås. (Trots semidöv fader!). Därefter var det dags för vågen och trots sommarens ivriga mellanmålsätande har Ellenbebisens viktkurva inte samma K som förut. Ni som läst matte, vet att k betecknar kurvans lutning. Ni som inte läst matte är säkert lyckligare i vardagen. Ellenpappan undrar ängsligt om vi ska vara oroliga. Nejdå, det är ingen ko på isen, säger barnmorskan men vill ändå gå igenom Tummelisas matschema. När hon hör att vi ger mellanmål skakar hon bekymrat på huvudet.

"Men det sa ju din kollega till oss i juni!" försvarar vi oss, rädda att ha begått standardfel 2c i bebisförfarandet. Barnmorskan viftar bort detta och säger att man kan tycka olika. Tur att Ellenföräldrarna är lite äldre och förståndiga, för hade vi varit 22 och ovetande om allt (för det var man väl när man var 22?) - då hade vi varken vetat ut eller in. Vi fick tips om att lägga en tesked smör i gröt och mat för att ge henne lite extra energi, men det var som sagt ingen fara.

Sen avslutar hon med att titta på Ellenmamman och Ellenpappan där vi står bredvid varandra, beredda att åka hem till Hällestad igen.
"Ja, och sen får man ju tänka på vilka gener hon kan ha ärvt", och tittar på Ellenpappan: "Du är ju inte så stor och fet."

Då åkte den stora och feta mamman och den lilla magra pappan samt det lilla lilla lilla barnet hem igen. Och den stora feta mamman drack sin Allevo måltidsersättning med ovanligt stor frenesi.

8 kommentarer:

Malin sa...

Liten justering, när man är 22 vet man ALLT. Det är först senare allvetandet avtar ;)

(en tidigare arbetskamrat tittade för många år sedan på mig och utbrast "men du är ju inte så farligt tjock!", jag var då fullt normalviktig och tränade och blev faktiskt rätt stött) (givetvis jobbar jag inte kvar där ;))

Bitte sa...

Kära Ellenmamman!
Om du hade varit 22 hade du förmodligen himlat med ögonen och då hade din blogg varit mycket kortare: "Ah men åh, asså!"
Nu är det ju tur att du inte är 22 utan skriver så rysligt bra och lagom långt. Men jag undrar om inte Sverige är det mest kompicerade landet att bli förälder i. Det är evighetslistor på det man absolut inte får äta och göra som gravid, nybliven förälder, mer erfaren förälder osv. Tänk att vi överledve, vi som föddes före listorna och (idiot)reglerna! Tänk att MIN dotter överlevde, både utan lista och med en sån morsa.
Så höll nu ut. Och lyssna mer till ditt sunda förnuft än BVC!

Anonym sa...

Skulle just säga som Malin: när man är 22 vet man allt. Hade du varit 22 hade du sagt till den puckade bvc-tanten att Din Dotter är perfekt i alla avseenden och att måltidsscheman är för kärringar.

Jag var 22 ca när sonen var liten, och jag kan inte minnas att jag tog till mig ett enda av råden från vare sig bvc eller innan dess mvc.

/Petrus

Linda sa...

Jises, vilken människa...... Kram på dig och strunta i såna där människor.

Irene sa...

Det är inte mycket jag är rädd för (förutom slalom och att åka moped), men en sak som jag faktiskt var rädd för var sköterskorna på bvc. De kunde verkligen få en att känna sig liten, obetydlig och som världens värsta mamma. Men eftersom mina barn numera är 27 och 25 och verkar ha överlevt sin mammas tillkortakommanden, så är jag helt övertygad om att Ellen kommer att växa på, helt obekymrad om K:n, bvc-sköterskor och annat.

Anonym sa...

Äh, lägg till lite fett i allt fröken Tummelisa äter (Calle gick inte heller upp så mycket som han skulle trots att han äter som en häst. Men han är otroligt aktiv, så vi fick/får peta i extra fett i allt, vi kör med olja) så är BVC nöjda och glada sen.

Carl har fått Christians ämnesomsättning, så jag hävdar att han får laga ALL mat sen, när Liten skall äta 17 potatisar en egen köttfärslimpa och en påse bröd per måltid, typ.

Som hämnd för att han alltid kan äta allt och äter galna mängder utan minsta inverkan på vikten. Inte mer än rätt,
tycker jag ;)

kram Eleonor

Lotta sa...

Underbart skrivet!

Linnea har hela tiden ända sedan hon föddes varit liten och smal. Hon låg på underkurva och trots att hon åt lika mycket som sin bror gick hon inte upp i vikt. Men så var hon ett litet kvicksilver som i stort sett aldrig var stilla. Tycker inte att du behöver vara orolig för söta Ellenbebisen. Hon är perfekt!!

Kristin sa...

Där fick jag mig allt ett gott skratt! Tack för att du bjuder pa dig själv! Ellen blir bara sötare och sötare kan man konstatera. Vad säger barnmorskan om det? Har du kanske för mycket socker i maten istället?
Stor kram till er alla tre,
Kristin