Jag är allvarligt orolig för mitt intellekt. Förut har jag alltid sett mig som en av de skarpare knivarna i lådan, men numera undrar jag om jag ens är i närheten av köket.
Bevisföremål 1: Speldosan
Ellenbebisen fick en jättefin gammaldags speldosa av besökande vänner härom veckan. Den spelar vi på nästan varje dag och igår var inget undantag. Ellenbebisen skrek eftersom hon var övertrött och Ellenmamman plockar fram esset i skjortärmen - speldosan - och börjar veva. Men det plonkar bara ytterst märkligt och Ellenmamman utbrister förfärat åt Ellenpappan: "Den har gått sönder!" (Ni måste läsa in desperationen i rösten själva).
"Ja, eller så kan du ju veva åt andra hållet", suckade Ellenpappan. Och då lät det så vackert, så vackert.
Bevisföremål 2: Korsordet
På kvällen när Ellenbebisen somnat gott i sin säng (utan speldosa!) skulle Ellenmamman och -pappan lösa lite korsord. På ledtråden "Vår närmaste släkting" skrev Ellenmamman raskt in sin kunskap och sa överlägset åt Ellenpappan: "Kolla här, de har missat i korsordet! Det är liksom en ruta för mycket i början!"
Ellenpappan tittade missmodigt på Ellenmamman och frågade: "Hur menar du nu?".
"Ja, kolla själv" svarade Ellenmamman och pekade argt på korsordet.
"Ett alternativ är ju att stava Schimpans rätt, med ett S i början och inte bara Chimpans", sa Ellenpappan, en man som aldrig haft femma i svenska.
Bevisföremål 3: Kroppens reaktion
Och idag kom det slutgiltiga beviset. Ellenmammans kropp börjar acceptera den nya intelligenskvoten och har anpassat sig till enbart livsuppehållande funktioner. Idag hade jag hjälp av kompis A som skakade Ellenvagnen medan jag skulle rida min fåle. När jag ridit en kvart upptäckte A att jag inte hade hjälm på mig.
"Tyckte väl att du såg ut som en dressyrkäring idag" skrattade hon och gick och hämtade min störtkruka.
Och jag som aldrig rider utan hjälm! (Eller väst för den delen, jag vet hur ont det gör att knäcka 10 revben). Uppenbarligen har kroppen - helt utan att jag var medveten om det - beslutat sig för att Ellenmammans skalle inte är värd att skydda, utan det är bättre att lägga krut på bevarandet av ridbyxlåren t ex.
Nåja, jag är i gott sällskap. I morse när jag var ute på en av de oändliga motionspromenaderna (som inte syns på vågen, men tack för att ni frågade!) fångade jag följande dumhet med mobilkameran:
Fem garage, och ändå får inte bilen plats?!
12 kommentarer:
Du menar att Ellenpappan och Maken rentav skulle våga spela TP med dig nu, utan att du hade fått utbrott över deras långsamhet i svarandet?!
Irene> det är de snabba tankarna som lämnat mig, inte humöret...
Du är underbar Anna-Karin - jag blir glad och på gott humör varje gång jag hittar nån ny fundering, ett nytt blogginlägg från dig <3
Det där med en sjunkande aktivitet i hjärnan i samband med graviditet - och framför allt vid amning - har jag hört i stort sett varenda en av mina barnahavande kompisar! Det ska tydligen VARA så?! Tokigt... Men de (flesta i alla fall...) har hissat upp takten i tankarna allteftersom mjölken sinat ;-)
det där jällor väl papporna ochså?
Moster Måne> det värsta är att jag inte ammat på mer än en månad...
Ja, du, här borde man naturligtvis utropa något uppmuntrande. Men tyvärr! Det här är bara början men än kan du ju skylla på hormoner och amning och det hela. Senare däremot... Du borde kanske färga håret blont?
Jag har inget alls att skylla på, utom möjligen ålder (om nu 37,5 år ska vara någon ålder - fnys!). Jag har på senare tid kommit på mig med att göra de mest underliga saker (som jag inte tänker berätta om) och sedan fråga mig själv: hur tänkte jag nu? Och fått det deprimernade svaret (av mig själv): inte alls. Kanske borde jag trycka upp lappar med bostadsadress, att lägga i mina fickor? (alternativet är att hitta något annat kul ställe att bli fraktad till, men var? Olof Viktors?)
Ja, det där med att skylla på amning fungerar inte. Barnafödande möjligtvis? För det är ytterst tveksamt om du någonsin kommer hitta in i köket igen. Efter barnafödande så blir man så här (ja, så är det för alla).
Så välkommen i evighetsklubben!! Hoppas du kommer att trivas här hos oss...
Och jag undrar om du löste korsordet med bläck?? Kram Annika
PS. Det går över - inte humöret alltså - men tankspriddheten. Och så kommer du att ha några fantastiska år innan ålderssvagheten hinner ifatt och du blir alldeles snurrig. (Och om du undrar: nej jag har inte kommit dit ännu, så du förstår att det säkert tar mååånga år).
Ännu ett fantastiskt inlägg. Tack! Trodde också du satt i knivblocket.
Blont hår - ja, det föddes jag med. Det blåsvarta är - hör och häpna - inte naturligt.
Malin> det ultimata beviset för hur gamla vi är att det roligaste vi kommer på att skriva på lapparna är Olof Viktors. Hade vi varit 22 kanske vi skrivit O'Donoghues, Dublin eller varför inte Pepes Bodega, Båstad?
Angela> jag tycker inte du är så slötänkt numera? Jag skulle nog säga att du rör dig i köksregionen!
Annika> lösa korsord med bläck?! Tror du jag är DUM eller?! ;) Det är ju bara svärmor som gör det...
Peppes bodega?! Är du galen kvinna? Allt jag vill ha är lite lugn och ro, någonting att äta, någonting att dricka och fullständig frid. När kommer det att infrias måntro?!
Skicka en kommentar