måndag 24 maj 2010

A working class hero

Jag är sprungen ur den socialdemokratiska arbetarjorden på Söderslätt. För mig var förstamajtåget lika mycket högtid som påskafton. Det prenumererades på Arbetet, och moderater demoniserades. Valvakorna var långa och spännande. Lyckligast var jag de år då pappa glatt väckte mig mitt i natten med de ömma orden "Sossarna vann!". Självklart var pappa fritidspolitiker och var sällan hemma. Det var liksom så det var, trodde jag. Tills jag började gymnasiet och fick en massa Näsetbor till klasskamrater. Oj oj oj, vad jag skämdes. För mitt uttal ([tüska] istället för [tyska], [gräääädde] istället för [gredde] osv osv), för att vi hade Arbetet hemma och för att vi körde en risig gammal Ford.

Numera har jag ett mer normalt förhållande till politiken, men nog vurmar jag lite för arbetarromantiken. I helgen har vi därför haft arbetsläger, där vi satt Ellenfarfarn i arbete så att svetten rann. Ja, svetten rann för all del även på Ellenpappan.

Och det som är så bra med att vurma för arbetarromantiken innebär ju inte per se att man själv måste utföra något arbete. Och det passar mig mycket bra, vid närmare eftertanke. "Nej, nu blir det visst regn", "jag måste gå och börja på lunchen", "var det inte Ellenbebisen som pep lite?", "vill ni ha saft?" är repliker som jag kan tipsa er andra arbetsromantiker om.

Vi anlägger uteplatser (ja, i plural - varför nöja sig med en liksom), och vi har väl kommit mer än halvvägs på den ena. Men så blir det bra också. Åh, vad vi ska njuta när vi sitter där i kvällssolen med ett glas vitt och ler lyckligt mot varandra. Möjligen tindrar Ellenbebisen med ögonen också.


Ellenpappan lägger sten i regnet. Ellenmamman fotograferar.

4 kommentarer:

Irene sa...

Klart Ellenbebisen kommer att tindra med ögonen, detta av ren fröjd över att ha en sån begåvad mamma. Gör hon inte det så får du helt enkelt säga till på skarpen; "Tindra för bövelen, unge!" får du säga.

För övrigt får jag ju säga, som alltid, att du är en begåvad kvinna.

Anonym sa...

Sossefamilj, ja, det är något alldeles särskilt det! Fast fritidspolitiker är ett för milt uttryck när det gäller min bakgrund.

Just arbetarromantik är jag dock endast bekant med i den formen att min mamma på sin brutna svenska säger "Oh vad du är duktig oh vad du är stark vill du ha en kall öl" till varje person som hjälper henne med något tyngre/mer tekniskt komplicerat än att byta en glödlampa... eh, jag menar en lågenergilampa.

Och visst är det underbart att ta sin tillflykt till den kvinnliga könsrollen när det ska läggas uteplatser, målas fasader och annat? :)

/Petra

Anonym sa...

Jag flinar ofta när jag läser din blogg.

Just idag tänkte jag dock att jag skulle vara allvarlig och rekommendera Kristian Lundbergs "Yarden" till dig. Jag läser den, små stycken i taget.

/Linnéa.

Anna-Karin sa...

Illing> jag såg intervju med Kristian och tänkte att DEN boken borde vara något för mig. Är precis klar med Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande. Den var vacker, rolig och sorglig.