Visar inlägg med etikett IQ. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett IQ. Visa alla inlägg

måndag 3 maj 2010

Is there anybody in there?

Ja, ni som kan er 70-talshistoria känner förstås igen textraden från Pink Floyds klassiker Comfortably numb i min rubrik. För er som inte känner igen den, går det utmärkt att klicka på länken.

Jag är allvarligt orolig för mitt intellekt. Förut har jag alltid sett mig som en av de skarpare knivarna i lådan, men numera undrar jag om jag ens är i närheten av köket.

Bevisföremål 1: Speldosan
Ellenbebisen fick en jättefin gammaldags speldosa av besökande vänner härom veckan. Den spelar vi på nästan varje dag och igår var inget undantag. Ellenbebisen skrek eftersom hon var övertrött och Ellenmamman plockar fram esset i skjortärmen - speldosan - och börjar veva. Men det plonkar bara ytterst märkligt och Ellenmamman utbrister förfärat åt Ellenpappan: "Den har gått sönder!" (Ni måste läsa in desperationen i rösten själva).
"Ja, eller så kan du ju veva åt andra hållet", suckade Ellenpappan. Och då lät det så vackert, så vackert.

Bevisföremål 2: Korsordet
På kvällen när Ellenbebisen somnat gott i sin säng (utan speldosa!) skulle Ellenmamman och -pappan lösa lite korsord. På ledtråden "Vår närmaste släkting" skrev Ellenmamman raskt in sin kunskap och sa överlägset åt Ellenpappan: "Kolla här, de har missat i korsordet! Det är liksom en ruta för mycket i början!"
Ellenpappan tittade missmodigt på Ellenmamman och frågade: "Hur menar du nu?".
"Ja, kolla själv" svarade Ellenmamman och pekade argt på korsordet.
"Ett alternativ är ju att stava Schimpans rätt, med ett S i början och inte bara Chimpans", sa Ellenpappan, en man som aldrig haft femma i svenska.

Bevisföremål 3: Kroppens reaktion
Och idag kom det slutgiltiga beviset. Ellenmammans kropp börjar acceptera den nya intelligenskvoten och har anpassat sig till enbart livsuppehållande funktioner. Idag hade jag hjälp av kompis A som skakade Ellenvagnen medan jag skulle rida min fåle. När jag ridit en kvart upptäckte A att jag inte hade hjälm på mig.
"Tyckte väl att du såg ut som en dressyrkäring idag" skrattade hon och gick och hämtade min störtkruka.
Och jag som aldrig rider utan hjälm! (Eller väst för den delen, jag vet hur ont det gör att knäcka 10 revben). Uppenbarligen har kroppen - helt utan att jag var medveten om det - beslutat sig för att Ellenmammans skalle inte är värd att skydda, utan det är bättre att lägga krut på bevarandet av ridbyxlåren t ex.

Nåja, jag är i gott sällskap. I morse när jag var ute på en av de oändliga motionspromenaderna (som inte syns på vågen, men tack för att ni frågade!) fångade jag följande dumhet med mobilkameran:


Fem garage, och ändå får inte bilen plats?!