Sedan jag läste ett inlägg i Angelas blogg om vilken alternativ sportkarriär hon skulle stakat ut åt sig har jag funderat över vad jag själv skulle gjort om jag inte hållt på med hästar.
För all del, jag har faktiskt provat på några sporter under mina dagar, men ingen av dem speciellt framgångsrikt.
Basket var jag ingen stjärna i. Det ingår nämligen att man ska springa över en milslång plan, fram och tillbaka, till synes utan ände. Dessutom ska varenda fruktansvärd tjurrusning avslutas med att man ska kasta en alldeles för stor boll i en liten korg som anpassats efter jättar. Ja, inte är korgen stor och därmed lätträffad, utan jag menar att höjden passar enbart giganter. Ändå gjorde jag en gång 75% av min klass mål i en basketturnering i 8:an. (För minnesgoda läsare pratar vi 1986). 75%! Imponerande statistik. Vi kan ju låta bli att nämna att klass 8B:s tjejer endast gjorde 4 mål totalt under hela turneringen, varav tre av dem kom ur mina händer.
Volleyboll var jag något duktigare på. I denna sympatiska sport ingår ju inte löpning i någon större utsträckning, utan man kan i princip stå stilla och bara vänta tills bollen anländer på ens armar. Nackdelen är om man spelar med klass 8b, där 80% av tjejerna skrek av förfäran när volleybollen närmade sig och i det avgörande skedet - då en sann volleybollspelare tar emot bollen - hoppade åt sidan.
Löpning är en så dum sport att den tänker jag inte ens nämna.
Handboll verkar ju vara ett populärt inslag såhär i VM-tider. Men för en person med begränsat löpintresse och -talang i kombination med väldigt små händer ter sig sporten som ett hån.
Skidåkning slipper man ju som tur är slippa ägna sig åt då man är infödd skåning. De senaste vintrarna har utgjort ett undantag men såsom varande 38-åring kan man glatt luta sig mot sin livserfarenhet och säga "Tried it, didn't like it". För att stå på några pinnar när det är halt överallt, det kan ju inte vara någon intelligent sysselsättning?! Men gudarna ska veta att jag försökt. En gång. En helvetesvecka i Sälen. Aldrig mer. Tror aldrig jag gråtit så mycket eller varit så arg någon gång, vare sig förr eller senare.
Nej, ridning är nog det enda alternativet för undertecknad. Fast det jag sysslar med i sadeln kan nog knappast kallas sport. Det är mer ett alternativt sittande.
Visar inlägg med etikett ridning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ridning. Visa alla inlägg
söndag 16 januari 2011
söndag 13 juni 2010
När man skrapar på ytan
Innerst inne är jag faktiskt väldigt rädd för att rida. Åtminstone i situationer där jag känner att hästen blir lite spänd, tittig, taktig eller "tom". När jag tränar och har full fokus på att Rida för allt smör jag hittar i Småland, då känner jag det i stort sett aldrig. Men på senaste lektionen då jag var tvungen att gå bort till ridhuset där Ralph inte varit på ett år ungefär, då kände jag det även fast tränaren stod och dirigerade oss.
Lektionen var faktiskt ett prov i precision. Jag skulle böja korrekt och efter ett antal övningar (serpentiner m m) var det dags att gå in på en volt runt Lisette, som stod med en longerpisk och så skulle jag vara 20-30 cm från spetsen av pisken hela tiden. Ni som rider, kan säker tänka er hur lätt det var. I trav. :o Med jämna mellanrum haglade återkopplingarna från Fröken Noggrann i mitten. "Passa ytterbogen", "Var är din egen svans nu?!", "Sitt över inåt", "Ställ inåt", "Lägg om vikten i bogen, den driftar utåt!", "Ni närmar er spetsen, akta!", "Akta ytter bak, den är en halv centimeter fel!", "Korta yttertygeln!" osv osv.
Jag stank av svett kan jag berätta.
Idag har jag mha Ellenpappan och Ellenbebisen - i sin nya svindyra ergonomiska (och ekologiska - man är väl medveten?!) och jättejättejättefina bärsele (släng er i väggen, Babybjörn) - ridit ut en sväng på heden. Och när jag vågar titta ner i mitt inre, ser jag att jag är rädd. Jätterädd faktiskt. Så jag upprepade senaste lektionens lärdomar även ute på heden. När hästen känns tom, lägg till skänklarna lite "segt", håll om och KRÄV bakdelen. Låtsas att du är Andreas Helgstrand eller vem som helst, som inte accepterar att hästen slaskar med häcken. SÅ jag krävde Ralphs rumpa. Att den skulle in i handen även på heden. Vi var ute en halvtimme och jag är faktiskt väldigt nöjd med mig själv. För jag är rädd. OCH tuff.
F*n också att jag skulle skada mig så illa den där gången härom året. Jag hatar att vara rädd.
Lektionen var faktiskt ett prov i precision. Jag skulle böja korrekt och efter ett antal övningar (serpentiner m m) var det dags att gå in på en volt runt Lisette, som stod med en longerpisk och så skulle jag vara 20-30 cm från spetsen av pisken hela tiden. Ni som rider, kan säker tänka er hur lätt det var. I trav. :o Med jämna mellanrum haglade återkopplingarna från Fröken Noggrann i mitten. "Passa ytterbogen", "Var är din egen svans nu?!", "Sitt över inåt", "Ställ inåt", "Lägg om vikten i bogen, den driftar utåt!", "Ni närmar er spetsen, akta!", "Akta ytter bak, den är en halv centimeter fel!", "Korta yttertygeln!" osv osv.
Jag stank av svett kan jag berätta.
Idag har jag mha Ellenpappan och Ellenbebisen - i sin nya svindyra ergonomiska (och ekologiska - man är väl medveten?!) och jättejättejättefina bärsele (släng er i väggen, Babybjörn) - ridit ut en sväng på heden. Och när jag vågar titta ner i mitt inre, ser jag att jag är rädd. Jätterädd faktiskt. Så jag upprepade senaste lektionens lärdomar även ute på heden. När hästen känns tom, lägg till skänklarna lite "segt", håll om och KRÄV bakdelen. Låtsas att du är Andreas Helgstrand eller vem som helst, som inte accepterar att hästen slaskar med häcken. SÅ jag krävde Ralphs rumpa. Att den skulle in i handen även på heden. Vi var ute en halvtimme och jag är faktiskt väldigt nöjd med mig själv. För jag är rädd. OCH tuff.
F*n också att jag skulle skada mig så illa den där gången härom året. Jag hatar att vara rädd.
onsdag 5 maj 2010
Spegelvända världen - nu på film
När jag skickade iväg Ralph till Halland i höstas hade jag lättast att rida i vänster varv. Högergaloppen var inte rolig, den var mest uppåt - de gånger jag öht fick till den. I höger varv fick jag verkligen koncentrera mig hur mycket som helst för att få hästen någorlunda lösgjord. Och efter han kommit hem är det vänster varv som är det svåra. Snacka om att det rör till det i min lilla, lilla hjärna!
Han var ju lite stel, så jag "knackade" honom (en akutåtgärd jag gör när det kört ihop sig, inget jag gör som vana) och högerbogen hade han tryckt in i kroppen något enormt. ET:n fick loss en hel del och sen fick jag i uppgift att fortsätta att försöka få högerbogen mjukare och svikta mer - som jag fått göra på min senaste träning. Fick på lektionen rådet att börja i vänster varv, då högerbog är ytter och inte förrän han kändes ok i det varvet gå över i höger, då den "höga" högerbogen skulle bli innerbog => svårare.
Efter ca 2 v började jag känna skillnad i traven, den var inte riktigt lika "på/av/på" längre och det gick att hitta antydan till takt. Men nu är det så märkligt att det är höger som är det lätta. I vänster varv skjuter han mig (och sadeln) åt höger, något enormt, så jag får hela tiden fokusera på att sitta på vänster och lyfta höger sittben. Därmed inte sagt att jag lyckas. :o
I morgon ska jag träna igen, ska bli spännande att höra vad tränaren säger om det arbete vi gjort den senaste tiden. Jag hoppas att hon ska se skillnad, så det inte är jag som lurar mig själv. Det är annars lätt hänt...
Andreas filmade mig lite idag, så jag skulle få se hur det ser ut. Måste dela med mig av detta underbara mästerstycke till dressyr. Speciellt inledningen är alldeles underbar, det är så lätt att rida "korrekt" på en häst som helst av allt vill nysa hela sig ut och in... Kanske borde detta mästerverk döpas till Anyone for Pollen?
Har en i vänster varv också, men den var längre och därmed tyngre, så jag orkar inte riktigt tanka upp den. Det tar ju evigheter... Och på denna datorn har jag inte program för att redigera... Ni får tro mig på mitt ord när jag säger att det som visas på filmen är det bra varvet, så kan ni kanske föreställa er vänstervarvet själva. :o
Här är länk till filmen, vet inte riktigt hur jag ska göra för att få in den direkt i inlägget... :o
Han var ju lite stel, så jag "knackade" honom (en akutåtgärd jag gör när det kört ihop sig, inget jag gör som vana) och högerbogen hade han tryckt in i kroppen något enormt. ET:n fick loss en hel del och sen fick jag i uppgift att fortsätta att försöka få högerbogen mjukare och svikta mer - som jag fått göra på min senaste träning. Fick på lektionen rådet att börja i vänster varv, då högerbog är ytter och inte förrän han kändes ok i det varvet gå över i höger, då den "höga" högerbogen skulle bli innerbog => svårare.
Efter ca 2 v började jag känna skillnad i traven, den var inte riktigt lika "på/av/på" längre och det gick att hitta antydan till takt. Men nu är det så märkligt att det är höger som är det lätta. I vänster varv skjuter han mig (och sadeln) åt höger, något enormt, så jag får hela tiden fokusera på att sitta på vänster och lyfta höger sittben. Därmed inte sagt att jag lyckas. :o
I morgon ska jag träna igen, ska bli spännande att höra vad tränaren säger om det arbete vi gjort den senaste tiden. Jag hoppas att hon ska se skillnad, så det inte är jag som lurar mig själv. Det är annars lätt hänt...
Andreas filmade mig lite idag, så jag skulle få se hur det ser ut. Måste dela med mig av detta underbara mästerstycke till dressyr. Speciellt inledningen är alldeles underbar, det är så lätt att rida "korrekt" på en häst som helst av allt vill nysa hela sig ut och in... Kanske borde detta mästerverk döpas till Anyone for Pollen?
Har en i vänster varv också, men den var längre och därmed tyngre, så jag orkar inte riktigt tanka upp den. Det tar ju evigheter... Och på denna datorn har jag inte program för att redigera... Ni får tro mig på mitt ord när jag säger att det som visas på filmen är det bra varvet, så kan ni kanske föreställa er vänstervarvet själva. :o
Här är länk till filmen, vet inte riktigt hur jag ska göra för att få in den direkt i inlägget... :o
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)