Sedan jag läste ett inlägg i Angelas blogg om vilken alternativ sportkarriär hon skulle stakat ut åt sig har jag funderat över vad jag själv skulle gjort om jag inte hållt på med hästar.
För all del, jag har faktiskt provat på några sporter under mina dagar, men ingen av dem speciellt framgångsrikt.
Basket var jag ingen stjärna i. Det ingår nämligen att man ska springa över en milslång plan, fram och tillbaka, till synes utan ände. Dessutom ska varenda fruktansvärd tjurrusning avslutas med att man ska kasta en alldeles för stor boll i en liten korg som anpassats efter jättar. Ja, inte är korgen stor och därmed lätträffad, utan jag menar att höjden passar enbart giganter. Ändå gjorde jag en gång 75% av min klass mål i en basketturnering i 8:an. (För minnesgoda läsare pratar vi 1986). 75%! Imponerande statistik. Vi kan ju låta bli att nämna att klass 8B:s tjejer endast gjorde 4 mål totalt under hela turneringen, varav tre av dem kom ur mina händer.
Volleyboll var jag något duktigare på. I denna sympatiska sport ingår ju inte löpning i någon större utsträckning, utan man kan i princip stå stilla och bara vänta tills bollen anländer på ens armar. Nackdelen är om man spelar med klass 8b, där 80% av tjejerna skrek av förfäran när volleybollen närmade sig och i det avgörande skedet - då en sann volleybollspelare tar emot bollen - hoppade åt sidan.
Löpning är en så dum sport att den tänker jag inte ens nämna.
Handboll verkar ju vara ett populärt inslag såhär i VM-tider. Men för en person med begränsat löpintresse och -talang i kombination med väldigt små händer ter sig sporten som ett hån.
Skidåkning slipper man ju som tur är slippa ägna sig åt då man är infödd skåning. De senaste vintrarna har utgjort ett undantag men såsom varande 38-åring kan man glatt luta sig mot sin livserfarenhet och säga "Tried it, didn't like it". För att stå på några pinnar när det är halt överallt, det kan ju inte vara någon intelligent sysselsättning?! Men gudarna ska veta att jag försökt. En gång. En helvetesvecka i Sälen. Aldrig mer. Tror aldrig jag gråtit så mycket eller varit så arg någon gång, vare sig förr eller senare.
Nej, ridning är nog det enda alternativet för undertecknad. Fast det jag sysslar med i sadeln kan nog knappast kallas sport. Det är mer ett alternativt sittande.
2 kommentarer:
Själv undrar jag om inte rytmisk sportgymnastik vore något för mig? Om man bortser från att jag inte är rymisk. Eller sportgymnastisk för den delen.
Men tre mål är ju imponerande! Då har du åtminstone bollsinne. Själv klarar jag förvisso av att både sparka på och kasta iväg en boll men att sen också styra vart den ska ta vägen, det verkar så onödigt och fånigt.
Borde uppfinnas en bollsport som går ut på att med fulländad snits och stil sparka iväg en boll eller annat föremål. Utan lag och mål och sånt. Och så kan några andra sitta och bedöma sparktekniken. Då kanske man hade haft en chans.
Skicka en kommentar