måndag 9 maj 2011

Tulpanterroristen

Ellenmamman har några få böjelser. De är inte många. Alls icke. Ellenmamman är snarare en asket som nöjer sig med det enkla i livet. Men några få svagheter måste ju även en renlevnadsmänniska ha? Såsom ridteori, choklad, vin, champagne, spettkaka, bra deckare, brevpapper (ohyggligt svårt att få tag på 2011 kan Ellenmamman berätta), smycken, läppstift, läppglans, pärlor, virke, trädgårdsböcker, rosor, pennor, choklad (ja, det tål att upprepas), kusmi teer, jordgubbar, inredningstidningar, tapeter, mögelost, marmeladgodis (pensionärspoäng), syrener och slutligen tulpaner. Ja, det var nog alla böjelser en sådan här ultraasket har.

I egenskap av tulpanälskare åkte Ellenmamman på en härlig resa med 3 vänner till Amsterdam (Holland för mindre geografiskt bevandrade vänner) för en månad sedan för att beskåda blomsterprakt. Och tulpanfrossa fick vi. Det var tulpaner, tulpaner, tulpaner.









Full av inspiration kom Ellenmamman hem till den skånska trädgården och insåg att alla de 50 (!) tulpanlökarna som hon planterade i fjor mådde precis så dåligt som det såg ut när hon planterade de mögliga knölarna... En enda svart tulpan kom upp i de nyplanterade rabatterna, och den vårdade Ellenmamman ömt. Ellenmamman misstänker att de begåvade bloggläsarna inser vartåt detta barkar...

Ellenungen har instruerats tusentals gånger att hon INTE får plocka tulpanblommorna, speciellt inte eftersom hararna/rådjuren/älgarna/myggen/grävlingarna (välj valfritt ur faunadepån) ätit upp mängder av tulpanknoppar redan. De få tulpaner som överlevt mögelbarndomen OCH rovdjursattacken omhuldades kärleksfullt. I helgen var Ellenungens farföräldrar barnvakter och arbetskraft eftersom Ellenmamman skulle jobba lite. Ellenfarmorn och Ellenungen busade i trädgården och Ellenungen gick och pekade på tulpanerna och sa "Aj AJ". Ellenfarmorn nickade belåtet och sa att "Det är riktigt, dem får du inte plocka!". En halv nanosekund senare stod Ellenungen med den enda svarta tulpanen som överlevt i handen.

Nu får den sluta sina dagar i en liten vas på köksbordet. Vila i frid, du vackra Queen of Night.

5 kommentarer:

Irene sa...

Jamen herrdumilde vilken gräslig unge, adoptera bort henne bums! En sån tulpanterrorist kan du ju inte ha. Lika bra jag tar henne. Mina Apeldoorn kan hon få plocka...

Anonym sa...

MYCKET opedagogiskt av Ellenfarmorn att säga något i ett positivt tonfall när Ellenungen just med fast hand uppfostrat sig själv. Därvid bröts ju hela uppfostran av Ellenungen ner, och vi emotser nu med oro hennes framtid som tulpanterrorist.

Hos mig har rådjuren ätit upp alla tulpanerna. De gillar dock inte de svarta, så dem spottade de ut igen efter att ha smakat på dem. Allesammans.

Har du förresten läst Tuplanpfeber?

/Petrus

Anna-Karin sa...

Irene> du vet inte vad du ger dig in på. Jag lovar. F ö ratar hon Apeldoorn. Hon är finsmakare.

Petrus> vad praktiskt att rådjuren dödar de svarta helt utan mening. Typiskt rådjur, att nöjesmörda!

Och ja, självklart har jag läst Tulpanfeber! :D

Kristin sa...

Heja Ellen! Nagon maste ju ta hennes sida i den här debatten. Som relativt tulpanointresserad kände jag mig manad. Kanske är hon pa väg in i den lilla "trotsaldern" som mina pojkar gick igenom vid cirka ett och ett halvt ars alder. Da kunde man strängt uppmana dem att t.ex. inte kasta stenen de precis plockat upp, varpa de tittade stint tillbaka och slängde iväg nämnda sten med all sin lilla kraft, och gärna med ett litet elakt leende ocksa. Väldigt frustrerande men tack och lov ett beteende som mer eller mindre gick över av sig själv.
Kram, Kristin
PS. Men tulpanen var väldigt fin far jag erkänna!

Annika sa...

Men om hon nu inte plockat tulpanen kunde du inte tagit fram den läckra vasen och satt den i och sedan tagit det fantastiskt fina kortet - tänk på det! Kram Annika
PS: jag har bara penséer i krukor - de får hon gärna komma och plocka!