1. Ansvarsfriheten.
Du behöver inte ta ansvar för dina toabesök, dina måltider eller undanplockningen efter dig. Det är någon annan som hänger dig i hasorna hela tiden och sopar upp dina matrester, dina leksaker och för all del dina exkrementer.
2. Skorna
Det finns inte lika roliga skor till vuxna som det finns till bebisar. Inte heller har bebisar krav på sig att ha högklackat eller annat obekvämt. Nej, bekvämt är ordet. Och festligt.
Dessvärre fanns de inte i storlek 38 på toffelhjalten.se
3. Kläderna.
Kläderna passar alltid. Jag behöver nog inte förklara mer för den kvinnliga delen av bloggosfären.
4. Mössorna.
Mössorna är sötare, roligare och dessutom klär man i mössa när man är barn. Tänk vilken succé du skulle göra om du som administrativ chef kom intågande en måndagmorgon på kontoret iförd denna huvudklädnad:
Ellenmamman ber om ursäkt för suddigheten, vissa bebisar är väldigt livliga.
3 kommentarer:
Men det är väl inte du som ska be om ursäkt för suddigheten - det är väl Ellenbebisen som ska ha vett att sitta stilla? (Om det inte är så att suddigheten beror på att Ellenmamman hävt i sig en draja eller två sådär på måndagsmorgonen).
Jag tror absolut att jag ska ge en sån mössa till min chef i julklapp! Och utmana henne att tordas använda den ;-)
Låt du Ellenpappan få vara krypupptäckare. Sedan kan du vara den som upplever första steget, första travstegen (ponny erfodras), första förälskelsen (Ellenbebisen + Kalle = sant), första skolket från gympan, första tonårstrotset, första fyllan och komma först till henes doktorspromovering i dyngbaggeri. Blev du tröstad nu?
Skicka en kommentar