Fel fokus

När man har en alldeles egen liten Ellenbebis i familjen får man lite perspektiv på tillvaron. Och tro nu inte att jag ska mässa om det religiösa i en barnkram, det kärleksfulla i att betrakta en sovande bebis eller vördnaden man känner inför livets mysterier. Nej, jag menar att man får lite nya insikter på vad man kan intressera sig för i livet.

Ellenbebisen har nämligen ett helt annat fokus än vi vuxna. Och frågan är vem av oss som har fel fokus?

Ellenmamman tänker i kalenderdagar och timmar, och planerar som vanligt dagarna i stort sett efter ett rutmönster.
Ellenbebisen kan mycket väl bajsa precis när man klätt på henne hennes finaste kläder och är på väg till kalas. Eller för all del somna gott tjugo minuter innan vi måste köra till bvc. Vad vet väl en Ellenbebis om klockan?

Ellenmamman försöker skapa sig en överblick över tillvaron genom lite snabba utvärderingar. Snabbt spejas omgivningarna av och prioriteringarna börjar hagla i hjärnan. "Dammsuga i köket först, sen plocka undan på bordet, och därefter torka av soffbordet".
Ellenbebisen förlorar sig i detaljer inom loppet av en sekund. Total koncentration kan läggas på en makaron som hamnat på köksgolvet, ett björklöv kan undersökas i tjugo minuter.

Ellenmamman är äckligt pedagogisk och vill gärna visa Ellenbebisen världen. Under dagens utflykt till Angela skulle hönsen förevisas för Ellenbebisen. "Titta nu här, Ellenbebisen" sa den snälla värdinnan och satte ner Ellenbebisen utanför hönsgården, där allehanda exotiska fjäderfä huserade.
Ellenbebisen förlorade sig omedelbart i att kika på gräset under fötterna och struntade högeligen i äggproducenterna.

Undrar vem det är som har fel fokus av oss...