Plötsligt händer det

I några veckor, för att inte säga månader, har Ellenföräldrarna oroat sig över Ellens avsaknad av vissa ting. Dessa ting är hår, tänder och krypkapacitet. Ellenbebisen är så tidig på allt annat att det känns som en avvikelse att dessa ting uteblivit.

I stort sett varje dag inspekteras gommarna, och det lockas till höger och vänster, för att krypmekanismen ska utlösas. Men icke sa Nicke. Ellenpappan har dessutom övat flitigt på krypteknik, för att visa Ellenbebisen hur det går till. Hon har glatt åskådat och sen satt sig upp på rumpan och varit lika glad för det. Eller så har hon ställt sig upp och skakat på sina tåspetsar.

Den 1 september hade Ellenmamman bebisledigt på förmiddagen då hon med andan i halsen besiktigade den nya hästen. När Ellenmamman efter denna pärs ringer hem till Ellenpappan för att berätta att allt gått bra och herr Häst nu ingår i Ellenfamiljen, gratulerar han först och frågar sen: "Gissa vem som börjat krypa idag?".

Men är det rättvist?

Ellenmamman är borta fyra timmar och missar därmed sin dotters första darriga kryphasningar?! Det är lika bra att erkänna, Ellenmamman är bitter.