Jag tror jag har passagerat!

Igår provades två hästar, bl a den välutbildade 18-årige Clinton som står hos Dressyrspecialisten där Ralph är för försäljning. What can I say - det var en underbar känsla att sitta på honom. Aktionen i baken var där från sekund ett och han var välbalanserad och stark. Med hjälp av Ditte (som är försäljaren) fick jag till ett passageembryo. Man kan ju börja lipa för mindre.

Hästen har gått GP förr i världen, men nu är han ute och vinner MSV-klasser med Dittes dotter. Ditte visade lite piruetter, passage och byten när hon red fram.

Liten klapp på axeln
Vi pratade också lite om Ralph. Han har utvecklats sen han kom till Ditte, men han protesterar lite i byten och övergångar mellan skolorna. Ditte menade på att han har så mycket rörelse och sådan stor mekanik att han blir fysiskt upprörd - han vet inte riktigt vart han ska ta vägen. Jag tycker det ligger mycket i det. Hon hoppas att någon vecka till, sen är han startklar för MSV.

Jag blev faktiskt ganska glad när jag hörde det. Det innebär ju att det jag har lyckats sätta in på hans konto inte varit skräp. Tror jag i varje fall. (Han har snart varit där en månad).

Sen sa Ditte att Ralph inte är en lätt häst, utan kräver en väldigt skicklig ryttare, men att han har bättre gångarter än Clinton. "Meget bedre" sa hon t o m. Då kände jag mig faktiskt ganska mallig. Även om JAG inte kunnat förvalta eller utveckla har jag iaf inte förstört honom. Och det kändes skönt att säga att ett proffs som Ditte säger att han ÄR en svår häst. Det är inte bara mig det varit "fel" på.

Häst nr 2
Nästa häst i provridningsturnén var inget för mig. Jag hade kunnat säga det redan då ägaren red, tyvärr. Men söt var hon. (Både häst och ägare!)

Vad händer nu?
Nu ska jag och min medryttare prova några hästar till och fundera vidare på Clinton. Jag hade nog kunnat tänka mig ett köp. Det beror lite på vad jag kan få för Ralph också, blir det mkt pengar över, kanske jag kan köpa häst själv och erbjuda medryttaren att kvarstå som medryttare och inte delägare - för det kanske inte är så lätt trots allt att hitta en häst som klickar för oss båda? Å andra sidan, Clinton är så pass mkt igång och är en äldre häst - så han kräver att man håller igång honom aktivt och kommer min tid att räcka för det? Trots medryttare?

Separation stärker

Nu har Ralph varit hemma i Skåne i ca 1,5 månad (eller är det två? Tiden går så fort). Jag tycker faktiskt att vår separation gjort oss båda gott.

Jag tycker om Ralph, det har jag alltid gjort, men också haft tvivel om det verkligen är en häst för mig. Han är rätt så svår (för mig), med sin känslighet och "ostadighet". Många gånger har jag varit på väg att sälja och köpa mig något "enklare". Men samtidigt, de minuter vi får till av "riktig ridning", då går det inte att tänka sig någon roligare häst att rida. Då skiner lite Kvalitet igenom, som jag faktiskt aldrig känt förut. (Men så har jag inte suttit på OS-hästar heller!)

Vi har ägnat tiden åt att försöka "hitta tillbaka" och så sjukgymnastik. Emily som haft Ralph har ju naturligtvis sitt sätt att rida, och jag mitt, så när han kom hem passade han ihop med Emily - vilket gjorde att jag hade svårt att hitta "min egen" ridning. I kombination med att jag inte ridit på så länge förstås!

Dels har Ralph varit med om en helt ny upplevelse, han har fått jobba ihop med en annan människa och jag tror framför allt att det varit nyttigt för honom mentalt. Emily är så "cool" med hästar, hon bara förutsätter att de kan, och då kan de också. (Som att Ralph kunde "lasta sig själv" t ex). Dels har jag fått bygga upp längtan efter ridning under de månader jag var hästlös, och jag har funderat en del på varför jag och Ralph kamperar ihop.

Idag när jag red honom blev det ganska tydligt att jag gillar honom för att han är så känslig som han är. Jag kan "gräva i luften" så att säga med skänkeln ("klappa katten i luften" säger tränaren) och han slutar klistra revbenskorgen mot högerbogen. Jag kan "peka med hälen" mot en bakhov, och jag får en liten liten skillnad i aktivitet. Och något som också är kul är att jag faktiskt tror att Ralph gillar mig?! Jag tror faktiskt han gör det! (Det är stort för mig att säga, det känns som att någon ska komma och slå mig i huvudet med ett baseballträ för att jag inte ska tro att jag är någon!)

Traven idag var stolpig, stötig, han låg på som attan framåt, men det beror nog på att jag inte är koordinerad nog än. I skritt funkar det riktigt bra nu (vågar jag verkligen skriva detta!?), så traven kommer väl den också!

Jag gillar Ralph!