Nu har Ralph varit hemma i Skåne i ca 1,5 månad (eller är det två? Tiden går så fort). Jag tycker faktiskt att vår separation gjort oss båda gott.
Jag tycker om Ralph, det har jag alltid gjort, men också haft tvivel om det verkligen är en häst för mig. Han är rätt så svår (för mig), med sin känslighet och "ostadighet". Många gånger har jag varit på väg att sälja och köpa mig något "enklare". Men samtidigt, de minuter vi får till av "riktig ridning", då går det inte att tänka sig någon roligare häst att rida. Då skiner lite Kvalitet igenom, som jag faktiskt aldrig känt förut. (Men så har jag inte suttit på OS-hästar heller!)
Vi har ägnat tiden åt att försöka "hitta tillbaka" och så sjukgymnastik. Emily som haft Ralph har ju naturligtvis sitt sätt att rida, och jag mitt, så när han kom hem passade han ihop med Emily - vilket gjorde att jag hade svårt att hitta "min egen" ridning. I kombination med att jag inte ridit på så länge förstås!
Dels har Ralph varit med om en helt ny upplevelse, han har fått jobba ihop med en annan människa och jag tror framför allt att det varit nyttigt för honom mentalt. Emily är så "cool" med hästar, hon bara förutsätter att de kan, och då kan de också. (Som att Ralph kunde "lasta sig själv" t ex). Dels har jag fått bygga upp längtan efter ridning under de månader jag var hästlös, och jag har funderat en del på varför jag och Ralph kamperar ihop.
Idag när jag red honom blev det ganska tydligt att jag gillar honom för att han är så känslig som han är. Jag kan "gräva i luften" så att säga med skänkeln ("klappa katten i luften" säger tränaren) och han slutar klistra revbenskorgen mot högerbogen. Jag kan "peka med hälen" mot en bakhov, och jag får en liten liten skillnad i aktivitet. Och något som också är kul är att jag faktiskt tror att Ralph gillar mig?! Jag tror faktiskt han gör det! (Det är stort för mig att säga, det känns som att någon ska komma och slå mig i huvudet med ett baseballträ för att jag inte ska tro att jag är någon!)
Traven idag var stolpig, stötig, han låg på som attan framåt, men det beror nog på att jag inte är koordinerad nog än. I skritt funkar det riktigt bra nu (vågar jag verkligen skriva detta!?), så traven kommer väl den också!
Jag gillar Ralph!
2 kommentarer:
Jag tror på er, jag har alltid trott på er. Ralph behöver en noggrann ryttare som du, både mentalt och fysiskt. Så roligt att läsa att ni är lite nykära igen :)
Klart du gillar Ralph - och klart att Ralph gillar dig ;-) jag tror ni hör ihop och jag tror också att det kan vara nyttigt att vara ifrån varandar ett tag - få nya impulser på varsitt håll. Det är bra nu och det kommer bli ännu bättre sen, om ett tag!
Skicka en kommentar