Det utvalda dagiset ligger en bit från Casa Ellenbebisen och vägen dit går via ett gammalt nerlagt järnvägsspår som numera är gång- och cykelväg till grannbyn Dalby. Ni ickeskånska läsare av bloggen känner säkert väl till Dalby, som har en av Skandinaviens äldsta stenkyrkor?! Ellenmamman ser redan för sig hur hon ska lasta den rödkindade Ellenbebisen i cykelsitsen (som ännu inte existerar annat än i Ellenmammans fantasi), hurtigt cykla till det ekologiska dagiset, överlämna Ellenbebisen till en miljövänlig förskolelärare (som troligen heter Ann-Britt, för det hette alla på förskolan när Ellenmamman själv var liten), och sedan glatt kasta sig upp på velocipeden igen för att cykla de fem kilometarna till Dalby, där bussen till Ellenmammans jobb avgår ifrån.
Det ska bli spännande att återkomma till detta inlägg i mitten av maj och se hur många gånger Ellenmamman avlämnat Ellenbebisen medelst cykel för att sedan cykla vidare mot Dalby. Men intentionerna är goda, och motion i fantasin är trots allt motion. Eller hur var det nu?!
Se så idylliskt för cykeln att komma ut i naturen!
7 kommentarer:
Tips från en som både cyklar med barn och minns Skåneblåsten: skippa cykelbarnstolen och skaffa en enkelt påhäktbar cykelkärra istället. Det blir stabilare när Ellenbebisen cykelfraktas till Ellendagiset, och så lämnar du bara kärran där. Då slipper du vindfånget som cykelstolen utgör och är fri att dra iväg till Dalby lika kvickt och piggt som en Vätternrundecyklist!
Ah, så förnämligt att få en kommentar från en elitcyklist! Det tackar vi speciellt för, jag och Ellenbebisen. :D
Jag har mycket långt framskridna planer på att skaffa en Lifebike, just för att cykla till Dalby (för att träna styrketräning, inte lämna på dagis!). Med ett hjälpbatteri lär det bli mer cykling (och träning) av än utan batteri (eftersom skånsk snålblåst har en negativ inverkan på min ambition).
Jag åter kommer i maj och rapporterar hur det gått!
Ellenbebisen kommer utan att tvekan också att lära sig det vetenskapliga namnet på det gräs som under min karriär som fältbiolog (mycket korta, jag har nämligen inte härdats av ett Ur&skurdagis, och befanns vara av för vekt virke för att tillbringa fritiden på mossarna) populärt kallades Dixiekolagräs. Detta gräs ersätter lördagsgodiset på ett utmärkt sätt!
/Petra
Men vilka rötter är det som smakar mest choklad då? ;-)
Till 1 april har du säkert också hunnit virka nåt fint till cykeln! (Såg SÅ snygga cyklar i Göteborg i somras - virkade/stickade lite här & var).
:-)
Redan i mitten av april har Ellen utökat ordförrådet med t.ex. "vårfryle". Till ekoföräldrarnas glädje. Eller nåt.
Jag hade cykelbarnstol när Embla var liten. Skitknixigt att flytta runt cykeln i garaget när man har en klumpig cykelbarnstol på. Nåt cyklande minns jag inte, det blåser alltid halv storm här ute på slätten så cykel lockar inte.
/Eva
Petrus> men se vad som blev av den dixiekolagräsätande ungen så småningom! Kan Ellenbebisen traska halvvägs i dina foträta fotspår (för visst har folk som jobbar med miljöetik kläder och skor från Rabalder eller möjligen Gudrun Sjödén?) så kommer vi att vara stolta!
Moster Måne> ja, inte vet jag - jag är en stabo som är uppväxt i asfalt och betong. Om nu Trelleborg kan kallas stad förstås... När Ellenbebisen lärt sig dessa överlevnadsknep lovar jag att återkomma.
Malin> men ärligt. Kan du verkligen ha en Lifebike? Det trodde jag bara det var pensionärer som hade. :o Se där, hur jag blottar mina fördomar i all sin fulhet.
Eva> frågan är om jag kommer att skapa några minnen av cykling under Ellens småbarnstid. Det är nämligen uppförsbacke hela den förfärliga vägen till Dalby. Jag börjar redan hitta på undanflykter, som du hör...
Skicka en kommentar