- Ellenfamiljen måste insupa kultur, hävdade Ellenmamman dominant vid äggfrukosten.
- Javisst, min lilla sockertopp, kuttrade den undergivna Ellenpappan.
- Guuuuka, ropade Ellenbebisen kulturellt.
Familjen stuvades in i den kulturella Skodan och kosan styrdes mot Sydsveriges mest intressanta och dynamiska stad - Malmö. På Kommendanthuset visades Brutus Östlings fantastiska pelikanbilder för nästsista dagen nämligen. I Ellenmammans gamla liv, hade utställningen redan varit avverkad, troligen hade hon dessutom häckat på en visning och lärt sig mer om bildernas tillblivelse, men i Ellenmammans nya liv är man glad att man hinner med en utställning innan den bommar igen. På museet slöt två fågelintresserade vänner upp och glädjande nog ska den ena vännen köpa en häst - något annat Ellenmamman tror sig veta mycket om, förutom kultur alltså. Ellenmamman såg fram emot dagens kulturella umgänge och såg för sig hur Ellenmamman skulle diskutera skärpedjup, pelikanlyster och islandshästgångarter med sina vänner. Allt medan Ellenbebisen skulle sitta i sin stadsvagn och tindra glatt med ögonen.
Så här blev det:
Ellenbebisen tindrade förvisso med ögonen, men mer i upphetsning över det skitiga golvet man kunde lägga sig på och över alla besökare som försökte njuta av fågelbilderna. Ellenbebisen adopterade utan tvekan 3 nya familjer som hon förföljde, med Ellenmamman ursäktande hack i häl. Av cirka 50 fototekniska underverk till pelikanbilder, såg Ellenmamman kanske tio. Hon hann njuta av en, säger en, bild. Ellenmamman hann knappt inte avfyra sina snusförnuftiga och besserwissriga hästköparkommentarer till sin kompis.
Å andra sidan hann hon njuta av Ellenbebisens oförställda glädje över att få rasa omkring i en helt ny miljö och känna sig stolt när Ellenbebisen charmade nya bekantskaper. Ett annat glädjeämne är förstås den effektivitet som nu råder vid kulturinsupande:
Pelikan underifrån: check
Pelikan framifrån: check
Korp i bo: check
Skarv i Grekland: check
Ägrätthäger i motljus: check
Kokostopp i ekologiska caféet: check
Äckligt grönt te som smakade morot och rök: check
Inga ruggugglor här inte! (Skämtet sponsrat av Björn Hellberg)
You can't touch this!
4 kommentarer:
Kultur vet jag inte mycket om nuförtiden men jag beundrar att ni lyckades komma iväg hela familjen pa en utställning! Att det sen inte blev riktigt som du tänkt kanske inte är hela världen. Att se pelikanbilderna snett underifran är väl bättre än inte alls. Tänk bara vilka nya perspektiv Ellen öppnar upp!
Kram, Kristin
PS. Orkar du höra mer om hur otroligt söt Ellen är pa bilderna? Nä, tänkte inte det...
Håller med; otroligt söt liten Ellen!
Men jag fattar inte att du ens kom på tanken att ge dig iväg med ungen i släptåg. När Rasmus och Felicia var små så klarade vi inte en runda till Ica runt hörnet utan att det slutade i fullständig katastrof. Nu är barnen snart tio år och vi klarar både Ica och Coop med bravur. Men att gå så långt som att ta med dem till kulturella arrangemang... nej, där går nog gränsen även för en rutinerad tvillingmorsa.
RESPECT för morsan i Hällestad!
Visst är det underbart hur barn gör att man omvärderar saker och ting och får helt nya värden i livet?! Förr var det kultur, globala skeenden, miljöfrågor och annat perifert, nu är det barnmat, blöjor, avstånd till närmaste skötbord och annat som engagerar dig. :)
Efter sexton år av sådana livsvärden, kommer ungen hem och skäller på en för att man inte har lärt den tillräckligt om modernismen och Proudhon. När man påpekar att det var sexton år sedan man senast fick en syl i vädret säger den att man får skylla sig själv som skaffade barn.
/Petrus
whoaaa. Redan som det är nu så har man inget kulturellt (eller ens popkulturellt, eller ens ett sketet biobesök) som får plats i ens liv, och då har ungen inte ens kommit ut än (!)
Ellen är supersöt!! Som vanligt. Och grattis till att du lyckas (ändå, trots allt) göra lite annat än bara mata, byta blöja och sköta häst. Hoppas hoppas hoppas jag också ska lyckas med det en dag. :)
Kram!
Skicka en kommentar