När februari väller över en med iskyla, polarvindar och dålig ekonomi, då är det rätt gott att ha virkande vänner.
Tack, snälla Annika, för virknålsfodralet jag fick i posten idag. Mitt liv har varit ganska fattigt förut, det insåg jag nu.
Ellenbebisen blev också glad åt presenten. Hon skrattade högt åt det lilla fåret som utgör knappen!
1 kommentar:
Men oj så ensam den ser ut, den lille virknålen - ska den inte få någon kompis?
Skicka en kommentar