Svenskan - ett fattigt språk?

Vi svenskar brukar hävda att ordet lagom inte finns på något annat språk, och att det på något sätt skulle känneteckna den "svenska mentaliteten".

Vad det nu är för något. Vi som läser tidningarna vet ju att svenskarna i princip är tyskar eller britter, rent genetiskt sett. Ja, inte norrlänningarna förstås, de är ju lite speciella. Och då menar jag genetiskt. I gårdagens sydsvenskan kunde man läsa att sydsvenskar är väldigt lika tyskar och britter, medan norrlänningar mera hållit sig på sin kant och inte hoppat i säng med förste bäste plattysk. (Vilket talar till norrlänningarnas fördel, onekligen!) Fast mest speciella av alla är förstås finnarna. De är liknar inget annat folk tydligen. Och nu pratar jag återigen genetiskt. Är det någon som är förvånad?

Nejmen, hur svävade jag nu ut i denna DNA-spiral?! Jag skulle ju orera kring det svenska språket, som många upplever som fattigt (frånsett ordet lagom - som visst finns på andra språk! Vad sägs om just enough på engelska, gerade på tyska och sopivasti på finska? (Ja, finnarna ska ju jämt vara så speciella). Men man hör ofta att svenskan är fattig, i alla fall av popsnören. "Svenskan räcker inte till, därför skriver vi på engelska", är ett argument man tyvärr hört av både Roxette och Ace of Base. (Och så grammatiskt korrekt deras låtar blev sedan!). Ett motargument torde ju vara Annika Norrlin (Säkert), och hennes alster. Nåja, nu skulle jag väl inte snöa in på svensk pop heller.

Men idag kom jag på att jag faktiskt håller med Per Gessle (som i ärlighetens namn inte heller skriver så bra låttexter på svenska heller, så jag tror inte språket i sig är problemet för honom?). Svenska språket är fattigt, utarmat och anorektiskt.

Det saknas ju ord! Viktiga ord!

Idag när undertecknad cyklade hem från stallet i den skånska vintern (dvs en minusgrad och blåst som borde döpas till ett egennamn i stil med Per, Katrina eller Gudrun), var densamme (undertecknad alltså, inte den skånska vintern) skoningslöst utsatt för vädrets nycker. Tårarna rann och vispades till hårt skum på kinderna av blåsten. Men några tårar blåste in i näsan!

Vad heter detta fenomen? När tårar blåser in i näsan?! Det blir ju som snor, men tvärtom? Näsan tillförs sekret från ögat, istället för att göra sig av med slem ur sig själv. Ett mycket märkligt fenomen, nästan som en utsöndringens osmos. Lagen om alltings jämvikt: det finns för mycket tårar i ögonen, men det finns inga i näsan. Alltså måste universum jämna ut denna oförrätt.

Vad har ni för förslag på detta tillstånd, då tårar blåser in i näsan? Kreativast förslag kanske vinner en grytlapp! Eller två. (Är det en vinst eller en nitlott, hör bloggerskan redan sin publik fråga nervöst)