Virkande vänner

När februari väller över en med iskyla, polarvindar och dålig ekonomi, då är det rätt gott att ha virkande vänner.

Tack, snälla Annika, för virknålsfodralet jag fick i posten idag. Mitt liv har varit ganska fattigt förut, det insåg jag nu.

Ellenbebisen blev också glad åt presenten. Hon skrattade högt åt det lilla fåret som utgör knappen!

En bild över bloggen

Om man lägger in februari månads inlägg i ett program som skapar ordbilder över texten, ser februari ut så här:



Visst är det en rolig funktion?! Ni kan själva lägga in texter på Wordle och testa. Vad säger t ex er Årsredovisning om er - vilka ord prioriterar ni när ni pratar om er, vad säger ditt CV om dig osv.

Grytlappar på väg

Tack till Petrus och MosterMåne för de fina förslagen på vad det bör kallas när tårar blåser upp i näsan. Grytlappar är på väg i posten! Petrus, vill du skicka din adress till mig, så det inte blir ett sånt där Lucas-debakel en gång till ;)

Cassiopeja, din vinst består i en skånsk vinter. Grattis.

Svenskan - ett fattigt språk?

Vi svenskar brukar hävda att ordet lagom inte finns på något annat språk, och att det på något sätt skulle känneteckna den "svenska mentaliteten".

Vad det nu är för något. Vi som läser tidningarna vet ju att svenskarna i princip är tyskar eller britter, rent genetiskt sett. Ja, inte norrlänningarna förstås, de är ju lite speciella. Och då menar jag genetiskt. I gårdagens sydsvenskan kunde man läsa att sydsvenskar är väldigt lika tyskar och britter, medan norrlänningar mera hållit sig på sin kant och inte hoppat i säng med förste bäste plattysk. (Vilket talar till norrlänningarnas fördel, onekligen!) Fast mest speciella av alla är förstås finnarna. De är liknar inget annat folk tydligen. Och nu pratar jag återigen genetiskt. Är det någon som är förvånad?

Nejmen, hur svävade jag nu ut i denna DNA-spiral?! Jag skulle ju orera kring det svenska språket, som många upplever som fattigt (frånsett ordet lagom - som visst finns på andra språk! Vad sägs om just enough på engelska, gerade på tyska och sopivasti på finska? (Ja, finnarna ska ju jämt vara så speciella). Men man hör ofta att svenskan är fattig, i alla fall av popsnören. "Svenskan räcker inte till, därför skriver vi på engelska", är ett argument man tyvärr hört av både Roxette och Ace of Base. (Och så grammatiskt korrekt deras låtar blev sedan!). Ett motargument torde ju vara Annika Norrlin (Säkert), och hennes alster. Nåja, nu skulle jag väl inte snöa in på svensk pop heller.

Men idag kom jag på att jag faktiskt håller med Per Gessle (som i ärlighetens namn inte heller skriver så bra låttexter på svenska heller, så jag tror inte språket i sig är problemet för honom?). Svenska språket är fattigt, utarmat och anorektiskt.

Det saknas ju ord! Viktiga ord!

Idag när undertecknad cyklade hem från stallet i den skånska vintern (dvs en minusgrad och blåst som borde döpas till ett egennamn i stil med Per, Katrina eller Gudrun), var densamme (undertecknad alltså, inte den skånska vintern) skoningslöst utsatt för vädrets nycker. Tårarna rann och vispades till hårt skum på kinderna av blåsten. Men några tårar blåste in i näsan!

Vad heter detta fenomen? När tårar blåser in i näsan?! Det blir ju som snor, men tvärtom? Näsan tillförs sekret från ögat, istället för att göra sig av med slem ur sig själv. Ett mycket märkligt fenomen, nästan som en utsöndringens osmos. Lagen om alltings jämvikt: det finns för mycket tårar i ögonen, men det finns inga i näsan. Alltså måste universum jämna ut denna oförrätt.

Vad har ni för förslag på detta tillstånd, då tårar blåser in i näsan? Kreativast förslag kanske vinner en grytlapp! Eller två. (Är det en vinst eller en nitlott, hör bloggerskan redan sin publik fråga nervöst)

Dröm i februari om vårvindar i april

Den 1 april ska Ellenbebisen börja på dagis. Som de politiskt korrekta ekorekoföräldrar vi är, har vi skrivit in henne på det lokala Ur&Skur-dagiset i byn, idylliskt beläget invid ett naturreservat. Där ska hon få lära sig allt om vilken kåda som är bäst som tuggummi, vilken trädbark som lämpar sig bäst för skotillverkning och vilka rötter som smakar mest choklad. Allt medan mor och far svullar inomhus i den bekväma (men numera skitiga) Ektorpsoffan från Ikea och smuttar portvin...

Det utvalda dagiset ligger en bit från Casa Ellenbebisen och vägen dit går via ett gammalt nerlagt järnvägsspår som numera är gång- och cykelväg till grannbyn Dalby. Ni ickeskånska läsare av bloggen känner säkert väl till Dalby, som har en av Skandinaviens äldsta stenkyrkor?! Ellenmamman ser redan för sig hur hon ska lasta den rödkindade Ellenbebisen i cykelsitsen (som ännu inte existerar annat än i Ellenmammans fantasi), hurtigt cykla till det ekologiska dagiset, överlämna Ellenbebisen till en miljövänlig förskolelärare (som troligen heter Ann-Britt, för det hette alla på förskolan när Ellenmamman själv var liten), och sedan glatt kasta sig upp på velocipeden igen för att cykla de fem kilometarna till Dalby, där bussen till Ellenmammans jobb avgår ifrån.

Det ska bli spännande att återkomma till detta inlägg i mitten av maj och se hur många gånger Ellenmamman avlämnat Ellenbebisen medelst cykel för att sedan cykla vidare mot Dalby. Men intentionerna är goda, och motion i fantasin är trots allt motion. Eller hur var det nu?!


Se så idylliskt för cykeln att komma ut i naturen!

Kulturexpressen - cho cho!

Före Ellenbebisens ankomst kände sig Ellenmamman ganska kulturell och med i gamet. Ellenmamman kände till de senaste filmerna, visste vilka band som var creddiga att lyssna på och hon visste vilka debutanter man skulle hålla utkik efter i boklådorna. Men efter Ellenbebisens intåg i Casa Jangmark har det blivit sisådär med kulturen. Sent ska syndaren vakna, utbrast Ellenmamman idag. (Sent och sent, halvsju får väl betecknas som sovmorgon i och för sig).

- Ellenfamiljen måste insupa kultur, hävdade Ellenmamman dominant vid äggfrukosten.
- Javisst, min lilla sockertopp, kuttrade den undergivna Ellenpappan.
- Guuuuka, ropade Ellenbebisen kulturellt.

Familjen stuvades in i den kulturella Skodan och kosan styrdes mot Sydsveriges mest intressanta och dynamiska stad - Malmö. På Kommendanthuset visades Brutus Östlings fantastiska pelikanbilder för nästsista dagen nämligen. I Ellenmammans gamla liv, hade utställningen redan varit avverkad, troligen hade hon dessutom häckat på en visning och lärt sig mer om bildernas tillblivelse, men i Ellenmammans nya liv är man glad att man hinner med en utställning innan den bommar igen. På museet slöt två fågelintresserade vänner upp och glädjande nog ska den ena vännen köpa en häst - något annat Ellenmamman tror sig veta mycket om, förutom kultur alltså. Ellenmamman såg fram emot dagens kulturella umgänge och såg för sig hur Ellenmamman skulle diskutera skärpedjup, pelikanlyster och islandshästgångarter med sina vänner. Allt medan Ellenbebisen skulle sitta i sin stadsvagn och tindra glatt med ögonen.

Så här blev det:
Ellenbebisen tindrade förvisso med ögonen, men mer i upphetsning över det skitiga golvet man kunde lägga sig på och över alla besökare som försökte njuta av fågelbilderna. Ellenbebisen adopterade utan tvekan 3 nya familjer som hon förföljde, med Ellenmamman ursäktande hack i häl. Av cirka 50 fototekniska underverk till pelikanbilder, såg Ellenmamman kanske tio. Hon hann njuta av en, säger en, bild. Ellenmamman hann knappt inte avfyra sina snusförnuftiga och besserwissriga hästköparkommentarer till sin kompis.

Å andra sidan hann hon njuta av Ellenbebisens oförställda glädje över att få rasa omkring i en helt ny miljö och känna sig stolt när Ellenbebisen charmade nya bekantskaper. Ett annat glädjeämne är förstås den effektivitet som nu råder vid kulturinsupande:
Pelikan underifrån: check
Pelikan framifrån: check
Korp i bo: check
Skarv i Grekland: check
Ägrätthäger i motljus: check
Kokostopp i ekologiska caféet: check
Äckligt grönt te som smakade morot och rök: check


Inga ruggugglor här inte! (Skämtet sponsrat av Björn Hellberg)


You can't touch this!

Ordlista enligt Ellenbebisen

Följande ord kan världens mest begåvade och fantastiska avkomma nu, 13 månader gammal:
- Pappa [Pa:pa]
- Titta [Titta]
- Klocka [Kåcka]
- Kråka [Kåka]
- Gurka [Gu:ka]
- Kaka [Kaka]
- Öra [Ö:ja]
- Häst [Est]

Ja, det var den listan det. Vän av ordning kanske lägger märke till att ordet Mamma fortfarande inte är med på listan?

Nåja, vem hänger läpp över något sådant?! Inte Ellenbebisen i alla fall!

Ge käringen garn istället, sa Ducat

Självklart ska svettfuxen inte bytas ut mot garn, som jag hädiskt nog orerade om i förra inlägget. Svettfuxen är en gräddfil till sinnesro och en källa till träningsvärk. Men frågan är om inte svettfuxen anser att piloten borde ägna sig mer åt virkning i soffan än virkning i sadeln, så att säga...

Såg första filmsnutten på oss härom dagen, som min vän filmade med min nya älskade Ajfån. (Jag hoppas att ni sett vad jag virkat till Ajfånen i inlägget nedan?!). Låt mig säga som såhär: den här ryttaren kommer aldrig till något SM. Där sitter piloten intet ont anande, i tron att ekipaget faktiskt jobbar och är duktigt - och så säger Ajfånfilmen nåt helt annat! Eftersom Ajfånen är alldeles ny så är det nog inte fel på filmen. Tyvärr.

Den fina svettfuxen - är förvisso fin, men - RÖR inte på sig. Han är så oengagerad att det ser ut som en tax som kasar runt i ridhuset. Och här har jag suttit och trott att vi nog är rätt flashiga.

Nåja, det är bara att bryta ihop och komma igen. Nu satsar den här Elitryttaren på att få igång svettfuxen. Problemet är bara att Elitryttaren inte orkar Rida så som det krävs mer än tio minuter. Å andra sidan är ju ett grandprixprogram bara sju minuter, jag får trösta mig med det.