Självklart ska svettfuxen inte bytas ut mot garn, som jag hädiskt nog orerade om i förra inlägget. Svettfuxen är en gräddfil till sinnesro och en källa till träningsvärk. Men frågan är om inte svettfuxen anser att piloten borde ägna sig mer åt virkning i soffan än virkning i sadeln, så att säga...
Såg första filmsnutten på oss härom dagen, som min vän filmade med min nya älskade Ajfån. (Jag hoppas att ni sett vad jag virkat till Ajfånen i inlägget nedan?!). Låt mig säga som såhär: den här ryttaren kommer aldrig till något SM. Där sitter piloten intet ont anande, i tron att ekipaget faktiskt jobbar och är duktigt - och så säger Ajfånfilmen nåt helt annat! Eftersom Ajfånen är alldeles ny så är det nog inte fel på filmen. Tyvärr.
Den fina svettfuxen - är förvisso fin, men - RÖR inte på sig. Han är så oengagerad att det ser ut som en tax som kasar runt i ridhuset. Och här har jag suttit och trott att vi nog är rätt flashiga.
Nåja, det är bara att bryta ihop och komma igen. Nu satsar den här Elitryttaren på att få igång svettfuxen. Problemet är bara att Elitryttaren inte orkar Rida så som det krävs mer än tio minuter. Å andra sidan är ju ett grandprixprogram bara sju minuter, jag får trösta mig med det.