Hon hatar böckerna om Max. Speciellt den jävla boken "Max kaka". Den har nämligen Ellenbebisen haft i sin ägo ett bra tag (tack för det, Irene och Kenth!) och är tillsammans med Bebisens visor och ramsor (tack, Ylva!) favoritboken. Och Maxböckerna är pedagogiska, det betvivlas inte.
Det som betvivlas i detta blogginlägg är vilken vuxen som klarar av att behålla vettet efter att ha läst Max jävla kaka 488 gånger.
Titta, kommer Max.
Max ha kaka.
Max tycker om kaka.
God, god kaka.
Kommer vovven.
Vovven tar Max kaka.
Max arg: Dumma vovven!
Vovven arg: GRRR!
Max rädd.
Max gråter.
Kommer mamma. FY FY! INTE TA MAX KAKA!
Max får annan kaka.
Ja, så går historien. Ellenmamman och -pappan kan den utantill. Väcks vi klockan tre på natten av brandsirener är det troligen vad vi kommer att mumla. Och det värsta är att vi har börjat prata i "Max-meningar".
- Titta, kommer pappa!
- Pappa ha sprit!
- God, god sprit.
Ja, eller hur det nu var.
Som tur är hinns även vuxenlitteratur med. För er som inte vann min bloggtävling denna gång, kan jag berätta att Susanne vann Yarden av Kristian Lundberg. Ellenmammans största läsupplevelse 2010. (Andra toppar 2010 är Båten av Nam Le och Niceville av Kathryn Stockett.)
Läs om Yarden här
Vilka är era bästa läsupplevelser 2010?
9 kommentarer:
Kan lova att Max kaka kommer att förfölja er resten av era liv. Någon gång när vi träffas skall jag läsa "Hej jag heter Kalle" alldeles utan bok för er... :-)
Kram Annika
Du är redan - lite oväntat tidigt, kanske, men du är ju en begåvad kvinna - framme vid den fas i föräldraskapet då det är dags att läsa Titta Max död.
Jag rekommenderar den boken å det varmaste. Om du inte kan få tag på den skickar jag vårt exemplar, jag tror att vi klarar oss utan den nu.
Jag kan läsa "Syborg Stenstump - Resor jag aldrig gjort", helt utan bok,jag.
/Petrus
/Petra
Åh Max böckerna....Även jag kan fortfarande Max böckerna utantill fast det var mest Max potta hemma hos oss.
Vänta tills det gått sju år efter sista Maxboken. Hatet minskar och man glömmer bort. Känner nästan lite nostalgi när jag hör Titta Max...
Då sa den lilla vita kaninen till den lilla svarta kaninen.
- Hej du lilla svarta kanin, hur har du det?
Och den lilla svarta kaninen svarade den lilla vita kaninen.
- Jo, tack du lilla vita kanin, vi svarta kaniner har det alltid bra.
Vet inte riktigt hur den gick. Det är 30 år sedan - herre, du milde! - som jag läste den om och om och om och om igen.
Så,
jag började min egen lilla berättelse om Oggi, den ensamma pojken som bodde i en grotta i skogen alldeles nära radhusområdet. Där, i en på den tiden helt vanlig familj med mamma, pappa och barn, bodde Cecilia.
Under flera år var det storytelling. . .
Rikard
Haha, frågan är varför man ska lära barn att prata "fel", inte konstigt det går utför i skolan nuförtiden ;-)
/Keisha som nu förstår att du lämnat en Max-bok hemma hos oss med vilje =)
Calle har (tack och lov?) faktiskt ingen Max-bok, inte ännu i alla fall :) Han har mååååånga böcker men ingen Max och jag tror faktiskt vi håller dem ifrån honom efter ditt inlägg här ;)
Här hemma sitter vi istället vid matbordet och säger "Titta! Tåååååååg! Hejdå tåget!" till varandra. Även vi vuxna efter att C somnat, man är ju hjärntvättad på riktigt... (man ser tågstationen från vårat köksfönster..)
Lugn, bara lugn - nästa gång ger vi henne ett trumset. Eller möjligen en trumpet.
Jag älskar Max-böckerna. jag läser de ofta för barnen på jobbet, har gjort i alla år.
Jag är ju så där äckligt pedagogisk, och läser inte text, utan har den som ett stöd, jag läser utifrån bilderna i böckerna och alltid hittar man något nytt.
Barnen sitter still väldigt länger och här är det inte så vanligt. <3
Min läspplevelse 2010 är att jag faktiskt skaffat glasögon och läst 1 bok, den första på 7 år. Därför är jag djupt besviken över att jag inte vann lotteriet...
Annica
Under julledigheten har vi försökt styra om Ellenbebisens intresse mot Max balja och Max vagn istället för Max kaka. Bara för att vi ska få omväxling.
En trumpet låter som en toppenpresent år 2035, Irene. Då bör ju Ellenbebisen ha flyttat hemifrån?
Annica, det kommer säkert fler bloggtävlingar! :D
Annika, Hej jag heter Kalle låter spännande.
Likaledes Syborg, Petrus. Men man undrar ju lite ängsligt om det är någon sorts SF-barnbok?
Lotta, det känns trösterikt att veta att man t o m kan längta efter Max igen. Även om det känns avlägset.
Rikard, vissa littärera upplevelser lämnar spår. Oavsett om det gått 30 år eller ej...
Kei, ja, undrar just varför jag glömde en maxbok hos er...
Eleonor, Maxböckerna ÄR bra. Jag skäms lite för mitt utbrott. Det är mest att den 560:e gången känns de lite tjatiga...
Skicka en kommentar