För några helger sedan åkte Ellenfamiljen på julmarknad på Katrinetorp. En synnerligen trevlig tillställning, hade den vuxna delen av familjen bestämt sig för. Snöflingorna föll stora och vackra över 1700-talsgården i Malmös utkant.
Men dagen byttes mot tårar då Ellenmamman några timmar senare märkte att busskortet saknades i plånboken. Just det busskort hon samma dag fyllt på med 700 kr för att kunna resa med kollektivtrafikens småsjabbiga gula bussar en hel månad. Eftersom Ellenfamiljens ekonomi är "sådär", för att utnyttja en svag term för rikskris, då Ralphhästen inte blir såld - kändes tragiken överhängande. Ellenpappan tröstade Ellenmamman med att det faktiskt bara är pengar, varvid Ellenmamman snörvlade ännu mer. Ellenmamman förbannade sin egen dumhet. Varför, i hela fridens namn, gav hon Ellenbebisen sin plånbok att leka med på julmarknaden?! Hon visste ju att Ellenbebisen alltid rafsar ut saker ur den?!
Det enkla svaret står att söka i det sociala spelet som kallas uppförande. Om Ellenbebisen får syn på mammas färgglada plånbok och inte får leka med den, uppstår vissa oönskade bieffekter i form av audiella olägenheter av synnerligen hög decibel. Och på en julmarknad ska barn tindra med ögonen, inte låta som mistlurar. För den allmänna fridens skull var det således enklare att ge ungen plånboken och hålla god min.
Idag sitter Ellenmamman och för över bilder från gårdagens ettårskalas. (En enda bild blev med fokus, då Ellenpappan envisas med att ta bilder utan blixt inomhus, eftersom "det blir så hårt med blixt". Jag kan berätta att utan blixt blir det supersoft. Så soft att man inte kan urskilja konturer ens.) Då finner Ellenmamman även bilder från julmarknaden. Och minsann om brottslingen inte är fångad på bild. Frågan är vem Ellenmamman är mest arg på: Ellenbebisen som på bilden härunder kastar bort 700 kr, eller Ellenpappan som fotograferade det utan att tänka på vad som hände?!
7 kommentarer:
Jag tycker att vi som vanligt kan vara argast på Ellenpappan, det blir liksom lättast och känns mest hemtamt så. För Ellenmamman som gav den söta lilla Ellenbebisen sin plånbok att leka med kan väl ändå inte ha nån skuld i det hela? Ånej, nån måtta får det vara!
Vilken stjärna hon är, den där Ellenbebisen. Fniss.
Linnéa
Tänk vad hon KAN! ;-) Och jag håller med föregående talare - det måste vara Ellenpappan som ska varas mest arg på (åh, jag tror min svenska når oanade höjder idag!)
Å andra sidan vill jag försvara Ellenpappan å fotograferandet med blixt - hårt, hårt, hårt... Det duger inte med hårda blixtar på en sån lysande stjärna som Ellenbebisen!
Det råder naturligtvis inget tvivel om att allt som går på tok i Ellenbebisens familj är Ellenpappans fel. Vems annars?
Men om Ellenmamman kan skrapa fram en femtilapp och köpa en plånbok i någon för bebisar mindre attraktiv färg än glatt rosa - varför inte gråbrun? - så tror jag att chansen ökar att hon får ha sin plånbok ifred. :)
/Petrus
En så söt brottsling har man väl aldrig skådat!!! Tips: varför inte ge Ellenbebisen en egen plånbok i fina färger! och så lägga i sådant som du vill bli av med: t ex tråkiga räkningar o dyl. Kram till er alla/Annika
Nej, nej, nej! Inte vara arg! Var är the Christmas spirit, kära Ellenmamma? Ta det med ett leende, fnittra lita glatt "tihi, 700 pix åt skogen, som det kan gå!".
Vad som bekymrar mig är Ellenbebisens brottsliga tendenser. "Börjar med en knappnål och slutar med en silverskål" heter det ju. Var slutar det då om man börjar med busskort för 700 kr? Man vågar knappt tänka tanken ut.
Det kanske hade blivit nåt med min affärsidé ändå..? En ljudisolerad barnvagn! Funderar vidare på varför inte detta är uppfunnet redan för länge, länge sen...
Skicka en kommentar