Titta, kommer Max

Ellenmamman erkänner.

Hon hatar böckerna om Max. Speciellt den jävla boken "Max kaka". Den har nämligen Ellenbebisen haft i sin ägo ett bra tag (tack för det, Irene och Kenth!) och är tillsammans med Bebisens visor och ramsor (tack, Ylva!) favoritboken. Och Maxböckerna är pedagogiska, det betvivlas inte.

Det som betvivlas i detta blogginlägg är vilken vuxen som klarar av att behålla vettet efter att ha läst Max jävla kaka 488 gånger.

Titta, kommer Max.
Max ha kaka.
Max tycker om kaka.
God, god kaka.
Kommer vovven.
Vovven tar Max kaka.
Max arg: Dumma vovven!
Vovven arg: GRRR!
Max rädd.
Max gråter.
Kommer mamma. FY FY! INTE TA MAX KAKA!
Max får annan kaka.

Ja, så går historien. Ellenmamman och -pappan kan den utantill. Väcks vi klockan tre på natten av brandsirener är det troligen vad vi kommer att mumla. Och det värsta är att vi har börjat prata i "Max-meningar".

- Titta, kommer pappa!
- Pappa ha sprit!
- God, god sprit.

Ja, eller hur det nu var.

Som tur är hinns även vuxenlitteratur med. För er som inte vann min bloggtävling denna gång, kan jag berätta att Susanne vann Yarden av Kristian Lundberg. Ellenmammans största läsupplevelse 2010. (Andra toppar 2010 är Båten av Nam Le och Niceville av Kathryn Stockett.)


Läs om Yarden här

Vilka är era bästa läsupplevelser 2010?

Ett år har gått

För ett år sedan bet Ellenmamman och Ellenpappan på naglarna. Klockan nio hade de fått tid för kejsarsnitt i Lund, för att snitta ut en styck bebis ur Ellenmammans gigantiska mage. Ja, rent tekniskt var väl inte Ellenmamman och -pappan just Ellenmamma och Ellenpappa då. Ellenmamman var en uppsvälld bebiskinkubator och Ellenpappan var ett nervöst vrak. Han blev heller inte lugnare av att operationstiden blev förskjuten hela tiden p g a att det kom in akuta kejsarsnitt på löpande band... Men klockan ett var det vår tur att bli föräldrar.

Och ut kom en liten, liten Ellenbebis. Full av liv till att börja med, skrek gjorde hon redan innan hon var helt ute ur operationssnittet faktiskt. Men sen slutade hon andas. Som tur är, slapp Ellenmamman vara med om denna dramatik, den skedde inte i operationssalen utan i ett intilliggande rum. Ellenbebisen kom dock tillbaka efter några skräckfyllda sekunder och sen dess har det varit full rulle.


Ellenbebisen, en timme gammal. Just här visste vi inte att det var en Ellenbebis. Vi funderade på om vi fått en Kerstin, Maja-Stina eller en Ellen.

Jag visste inte att man kunde älska någon så mycket som man älskar sitt barn. Jag har hört folk säga det, men inte förstått.

Grattis, älskade, älskade Ellenunge!

En studie i brott

För några helger sedan åkte Ellenfamiljen på julmarknad på Katrinetorp. En synnerligen trevlig tillställning, hade den vuxna delen av familjen bestämt sig för. Snöflingorna föll stora och vackra över 1700-talsgården i Malmös utkant.

Men dagen byttes mot tårar då Ellenmamman några timmar senare märkte att busskortet saknades i plånboken. Just det busskort hon samma dag fyllt på med 700 kr för att kunna resa med kollektivtrafikens småsjabbiga gula bussar en hel månad. Eftersom Ellenfamiljens ekonomi är "sådär", för att utnyttja en svag term för rikskris, då Ralphhästen inte blir såld - kändes tragiken överhängande. Ellenpappan tröstade Ellenmamman med att det faktiskt bara är pengar, varvid Ellenmamman snörvlade ännu mer. Ellenmamman förbannade sin egen dumhet. Varför, i hela fridens namn, gav hon Ellenbebisen sin plånbok att leka med på julmarknaden?! Hon visste ju att Ellenbebisen alltid rafsar ut saker ur den?!

Det enkla svaret står att söka i det sociala spelet som kallas uppförande. Om Ellenbebisen får syn på mammas färgglada plånbok och inte får leka med den, uppstår vissa oönskade bieffekter i form av audiella olägenheter av synnerligen hög decibel. Och på en julmarknad ska barn tindra med ögonen, inte låta som mistlurar. För den allmänna fridens skull var det således enklare att ge ungen plånboken och hålla god min.

Idag sitter Ellenmamman och för över bilder från gårdagens ettårskalas. (En enda bild blev med fokus, då Ellenpappan envisas med att ta bilder utan blixt inomhus, eftersom "det blir så hårt med blixt". Jag kan berätta att utan blixt blir det supersoft. Så soft att man inte kan urskilja konturer ens.) Då finner Ellenmamman även bilder från julmarknaden. Och minsann om brottslingen inte är fångad på bild. Frågan är vem Ellenmamman är mest arg på: Ellenbebisen som på bilden härunder kastar bort 700 kr, eller Ellenpappan som fotograferade det utan att tänka på vad som hände?!

Inredningsfantasier

Som om inte en småbarnsförälder har nog att göra med heltidsjobb, vårdande av relation, Ellenbebisaktiviteter, sömnbrist, Ducattid och pendling - självklart när Ellenmamman en våt inredningsdröm. Ellenmamman och -pappan funderar på hur hallen i Casa Ellenbebis ska gestalta sig. Det har de funderat på i tre år.

Första impulsen var Jugend. Casa Ellenbebis uppfördes 1895 och jugendstilen kändes som att den skulle kunna passa in. Sedan skådade Ellenmamman underbara vit/silvriga tapeter och svängde om i fråga om tapetval. Ellenpappan är lite mer svårvänd (tänk Titanic) och hängde kvar i Jugendepoken.

I helgen åkte Ellenfamiljen till Colorama i Veberöd där världens bästa färg/tapetrådgivare jobbar. Denna underbara dam har mer eller mindre bestämt alla våra färger och tapeter vi hittills valt till huset. Hon är ett sant inredningsgeni, utan att ens vara på plats i huset! Den enda färg hon inte hjälpt oss välja är också den Ellenmamman är mest missnöjd med. (Det var Ellenpappan som insisterade på färgen Lady Vanilj och han fick ivrigt medhåll av en okunnig färgförsäljare i Lund.) Nåväl, uppdraget för Ellenfamiljen var att sätta sprätt på några bonuscheckar som löpte ut vid årsskiftet och några rullar barntapet beställdes som fondvägg i Ellenbebisens framtida rum. (Undrar om hon kommer att tycka den är fin när hon är 12? Det är väl vid den åldern Ellenmamman släpper iväg henne till ett eget rum på andra sidan korridoren.)

På färgaffären hittade Ellenmamman sin drömtapet. I ärlighetens namn ska väl erkännas att Ellenmamman ofta hittar sin drömtapet. Men det är väl bra att man är flexibel?!

Vad säger ni om denna fantastiska tapet i hallen? Lite Jugend, men ändå nyskapande. Amy Butler har gjort tapeten.

And the winner is...

.... SUSANNE!

Grattis till läsupplevelsen, Susanne. Din julegave kommer inom kort i posten.

Jag kan berätta att dragningen gick helt odramatiskt till. Ellenpappan ombads säga ett nummer mellan ett och nio (helt ovetande om att han skulle göra någon av de nio kommentatorerna lycklig). Ellenpappan valde tre, och den tredje kommentaren var lagd av Susanne.

Jag tackar för era boktips. Men [Marajna], menar du verkligen att du läst alla Proust?! Det trodde jag inte att någon klarat av med livet i behåll.

Jag avslutar dagens vinstblogginlägg med ett nytt boktips åt er: Niceville av Kathryn Stockett.

Känner du någon praktikant?

Bloggvänner!

Har ni någon i er bekantskapskrets som kan tänkas vilja vara praktikant på ett hästhotell/Trav-/galoppstall? Det ligger strax utanför Malmö och praktikanten kommer att jobba med min goda vän Angela. En kul typ som inte har förstått att det är livsfarligt med galoppörer.

http://blogg.sunnanahast.se/#post468

En julegave

Juletid klampar in med stövlar stora,
lämnar blöta pölar i tamburen.
En högtid att värdesätta det vi kan förlora,
mellan klapphets och pepparkaksdjuren.

En egen bloggtävling vill jag starta,
för alla läsare av min vrå.
Jag vet att ni är litterära och smarta,
så var med och tävla i midvintertimmen blå!


Jag ger helt enkelt bort en härlig läsupplevelse till en av er i jul. Det enda jag skulle önska i utbyte är att ni skriver ner två favoritböcker här i kommentarerna. Jag lottar ut julklappen om en vecka, dvs lördag 11 december. Viel Glück!


En läsupplevelse kan bli din!