Ett år har gått

För ett år sedan bet Ellenmamman och Ellenpappan på naglarna. Klockan nio hade de fått tid för kejsarsnitt i Lund, för att snitta ut en styck bebis ur Ellenmammans gigantiska mage. Ja, rent tekniskt var väl inte Ellenmamman och -pappan just Ellenmamma och Ellenpappa då. Ellenmamman var en uppsvälld bebiskinkubator och Ellenpappan var ett nervöst vrak. Han blev heller inte lugnare av att operationstiden blev förskjuten hela tiden p g a att det kom in akuta kejsarsnitt på löpande band... Men klockan ett var det vår tur att bli föräldrar.

Och ut kom en liten, liten Ellenbebis. Full av liv till att börja med, skrek gjorde hon redan innan hon var helt ute ur operationssnittet faktiskt. Men sen slutade hon andas. Som tur är, slapp Ellenmamman vara med om denna dramatik, den skedde inte i operationssalen utan i ett intilliggande rum. Ellenbebisen kom dock tillbaka efter några skräckfyllda sekunder och sen dess har det varit full rulle.


Ellenbebisen, en timme gammal. Just här visste vi inte att det var en Ellenbebis. Vi funderade på om vi fått en Kerstin, Maja-Stina eller en Ellen.

Jag visste inte att man kunde älska någon så mycket som man älskar sitt barn. Jag har hört folk säga det, men inte förstått.

Grattis, älskade, älskade Ellenunge!