I morse ringde den analoga väckarklockan vid samma tid som den alltid är inställd på. Sällan hör Ellenmamman den dock ringa, då hon (och Ellenbebisen och Ellenpappan) i regel vaknar tidigare än klockan. Men vad gör så det, då tar Ellenmamman bara den tidigaste bussen på morgonen till jobbet och tjänar in go'a flextimmar. I morse hörde dock Ellenmamman signalen, och sömndrucken stapplade hon halvblind ut till badrummet där morgontoaletten utfördes. Efter en dusch, hårtork och lite nya kläder kände sig Ellenmamman redo att möta dagen. Smidigt löper hon ner för trappan för att kolla klockan på spisen. 5.05 sa den. Ellenmamman blinkade likt Mr Magoo. Vad är nu detta för alternativ verklighet jag störtat in i, tänkte Ellenmamman och vände sig om för att hitta revan i dimensionen hon trillat igenom. Men även klockan på mikrovågsugnen sa 5.05.
Ellenbebisen hade helt enkelt lekt med väckarklockan och ställt den på 4, istället för 6. Jamen, vilken bra idé! Det drabbar ju ändå ingen med sömnbrist, skrattade Ellenmamman högt.
Eller så gjorde hon inte det.
2 kommentarer:
Hahaha, du skriver så underbart!
Jag som Alltid hoppas att det är någon som driver med mig när klockan ringer på morgonen kan inte förstå hur du bara kan studsa upp en så okristlig tid? :-D Själv dubbelkollar jag klockan flera gånger (och snoozar i en halvtimma) innan jag kravlar ur mitt gryt.
Perfekt! Är du på jobbet klockan 5.30 har du ju hela arbetsdagen avklarad redan vid tvåtiden. Kan det bli bättre?!
Petrus
Skicka en kommentar