söndag 28 november 2010

Den akademiska bonnahålan

Man vet att man är i Lund när barnen i pulkabacken INTE skriker:
[Se:iiij åpp iij backen darr nei:jre! Ni:u kåmmer jao å mijn snååreijserr!]

I Lundabacken hörs istället akademikerskånska, med stockholms-r fast med skånsk intonation i utropen. Det låter ungefär som om tio små Bodil Jönsson är ute och åker pulka.


Pulkaåkning i Lund. än så länge dialektlös

6 kommentarer:

Anonym sa...

Ha ha! Vi brukar skämta om hur lundaprofessorerna säger Godmorgon käre bror till varandra när de ses vid brevlådan på morgnarna, när de hämtar in tidningen.

Men jag är orolig för den lingvistiska socialiseringen av Ellenbebisen. Du låter väl mer som en lundaakademiker än det där du citerade i ljudskrift? Hur låter de andra i er by? Tänk om Ellenbebisen blir retad för sitt vårdade läte när hon blir större?!

Anonym sa...

Ja, det var jag, alltså.

Petrus

Anna-Karin sa...

Petrus, med tanke på Ellenbebisen hittillsvarande språkliga utveckling är det osäkert om hon ens kommer att tala när hon går ut gymnasiet.

Angela sa...

Kan det vara till någon tröst att jag inte kunde prata rent när jag började förskolan? Med rent menar jag då svenska överhuvudtaget, oavsett dialekt. När man börjar förskolan är man sex år gammal. Det är inte lika illa som de 19 år som man är när man går ut gymnasiet. Men denna kavata lilla sexåring tyckte det var illa nog och började prata rent fortare än kvickt när de andra retade, läs härmade, mig. Så hoppet är inte ute för Ellenbebisen än. Så det så!! Ps. Min ena syster pratade inte heller rent när hon började förskolan, men efter ETT besök hos talpedagog pratade ungen flytande malmöitiska.

Anna-Karin sa...

Angela> du ger hopp. Men om Ellenbebisen börjar med galoppörer adopterar jag bort henne.

Angela sa...

Hmm. Jag som trodde att det stackars barnet redan var bortbytt en gång? Ja, ja, spelar roll...

Nu har du inspirerat mig till att skriva ett inlägg på min egen blogg...

http://blogg.sunnanahast.se