I makens släkt nedärvs dålig hörsel. Såväl Ellenfarmor som Ellenpappan hör som 97-åringar. Förut har jag inte reflekterat så värst över det - jag menar, vem är jag att klaga; jag som ser klart på 12 centimeters håll? Jag hade aldrig klarat mig i naturen mer än 2 minuter utan mina linser...
Men efter Ellenbebisens ankomst kan den dåliga hörseln faktiskt orsaka smärre äktenskapliga uppträden. Föreställ er följande scenario: natt klockan 01.32. Ellenbebisen har fått första nattmålet med mat och ska nu fås att somna av de utmattade Ellenföräldrarna. Ellenmamman försöker viska "har du sett hennes napp?" till Ellenpappan. Ellenpappan frågar "VA?!". Fyra gånger. Försök gärna skrika när ni viskar, det är en intressant upplevelse. Och inte hjälper det heller, för Ellenpappan är på gränsen till döv i alla fall.
Å andra sidan, visst har det sina fördelar att ha nedsatt hörsel också, Ellenpappan besväras ju t ex inte av Ellenbebisens alla femtioelva ljud hon har för sig när hon ska somna. Nejdå, han slumrar glatt in, sagolikt omedveten om alla rosslingar, pip, grymtningar och smågnäll.
Och ibland blir det rätt skoj när han hör fel också. Härom dagen när jag iförde Ellen hennes Parisdress och stolt deklamerade "Hej pappa, jag är en goding!" när Ellenpappan kom ner från sin morgontoalett, knarrade den halvdöve karlen fram "Va?! Är du en smoothie?!
- Jag är en smoothie!
5 kommentarer:
Hi, hi, hi....Fast Ellenbebisen är en riktig liten Smootihie. Det låter gulligt tycker jag. Otroligt gullig unge <3.
En Smoothie är väl inte det sämsta att vara! Måste vara synonymt med goding, det är jag säker på.
Det var minsann länge sedan man själv kallades vare sig smoothie eller goding... (sa hon vemodigt).
Haha. Undrar om Ellenpappan läser bloggen förresten..? :)
Anmäler härmed att jag har hittat till Nya Anduin! Och att jag plötsligt blev sugen på blåbärssmoothie. :)
Jamen nu börjar ju Ellen verkligen komma in i den ålder då bebisar ser så goda ut att man vill äta upp dem. När Love var liten blev han jätteorolig när jag sa så om en kompis bebis, och han vaktade mig medan jag bytte blöja på bebisen ifråga. Visst är det härligt att ens barn har ett så grundmurat förtroende för en?
Skicka en kommentar