Välkomna till min nya blogg. Jag blev så trött på gamla verktyget att jag gick över till detta istället. Egentligen borde jag ju valt wordpress, som de riktigt trendiga, men jag bor ju på landet så... ;)
Tänk vad Ralphen ska vara tacksam som har mig. Inte nog med att han får tak över huvudet och mat varje dag, jag är också en ISO-kontrollant till min läggning. Så när equiterapeuten säger "terapeutisk ridning", då är det banne mig sjukgymnastik på schemat. Både igår och idag har jag kunnat rida. Igår tack vare att Emily (som hade Ralph i flera månader när jag var gravid) var nere och hälsade på, och därmed kunde skaka vagn, och idag tack vare vännen A som tog sig an vagnen. Kändes lite fånigt igår att inte erbjuda Ralph åt Emily, som trots allt tagit hand om honom åt mig i så många månader, men eftersom han var nyknackad ville jag helst själv sitta på honom... :o Hönsmamma - jag?!
Han känns i varje fall helt annorlunda. Har blivit två lugna skrittpass med fokus på att han inte ska använda höger bog som en krycka att poppa upp sig med ur marken, att få ut halsen från bogbladslåset och välva överlinjen. Det är långt kvar förstås, men jag börjar känna en grundkvalitet som jag inte kände innan knackningen. Och eftersom jag är så nitisk, kommer jag att fortsätta med hans sjukgymnastik och testa trav då och då -men är han ojämn, så blir det tillbaka till skritt. Travade lite i vänster varv idag, vännen A (som fått beskrivningen av min lektion och knackningen) sa att ojämnheten syntes, när man visste vad man tittade efter. Så det blev tillbaka till skritt och få ut kroppen igen.
Idag ska jag äntligen få hjälpa någon annan, ska med en vän till Hbg och hämta hennes häst som stått där över natten. I vanliga fall är det bara jag som får hjälp hela tiden... Ena sekunden far jag av hästen och behöver hjälp med allt från mockning till ridning, nästa sekund är jag gravid och får hjälp nästan halva graviditeten och sen ärver jag en häst och behöver hjälp med att hämta hem den, mocka (återigen!) och rida den. Känns skönt att äntligen få börja betala tillbaka lite, även om det inte alltid blir till samma personer som rycker in till mig...
5 kommentarer:
Hej nya blogg!
Låter som du behöver komma och sjukgymnastisera huvudet på min. Jag har åkt i backen idag. Blä!
Härligt att du känner skillnaden efter behandling.
=)
Kram
Välkommen hit! Hur har du fått ett sånt fräckt gränssnitt? Måste genast utforska möjligheterna! Har kommenterat lite på din gamla blogg så du får gå tillbaks å läsa lite! :)
Men Bella då! Hur GICK det ?!?!
Ville bara säga tack för igår - underbar mat, underbart sällskap, underbar bebis. Maken sov som en gris i bilen hem - är någon förvånad? ;-)
Du ska inte ha dåligt samvete för att du inte hjälper exakt de som hjälpt dig. I denna tid av nätverk och globalisering är hjälpsamhet en mycket, mycket mer social historia än så. :)
Det man ger får man tillbaka, men inte alltid från det håll man kunde tro. Och det man får ger man tillbaka, fast till världens samlade pott av medmänsklig hjälpsamhet.
Så vänta dig för guds skull inga tack från Ellen om tjugo år, var bara glad om hon visar ansvar och hjälpsamhet mot andra!
Skicka en kommentar