- Boxare, hävdar Ellenmamman, med tanke på Ellenbebisens enorma styrka.
- Kanske till och med thaiboxare, fortsätter hon, eftersom bebisbenen sparkas hårt.
- Gräsätare, kontrar Ellenpappan, som vurmar för det biologiska i livet, och det har dessutom visat sig att en av Ellenbebisens favoritsysselsättningar är att smaska i sig grässtrån.
- Men ingen blir fet av att äta gräs, säger Ellenmamman bekymrat och tänker på de våldsamma fyrverkerispyor som blev resultatet av gårdagens grästuggande.
Och fet är ju inte något som kännetecknar Ellenbebisen direkt, så en karriär som herbivor (växtätare med ett finare namn, Ellenmamman vill ju gärna få nytta av sina högskolepoäng i zoologi någon enda gång i livet), känns som en dålig idé.
- Vad sägs om provsmakare då, spekulerar Ellenpappan vidare.
Inte så dumt, med tanke på Ellenbebisens omedelbara respons på maträtter som de hurtfriska Ellenföräldrarna presenterar för sin avkomma. Gårdagskvällens provsmakning av hemmagjord havregrynsgröt med finrivet äpple lär gå till historien. Att ett barn på blott åtta månader kunde uppvisa så många äcklade miner trodde man inte. Hon krönte det hela med att klökas rejält vid den tredje skeden vi trugade i henne. Om det beror på havregrynsgrötens allmänna äcklighet (se Semper et al, Journal of clinical baby eating, 2004), eller Ellenmoderns kokkonst står skrivet i stjärnorna.
Under tiden är Ellenbebisen obekymrad om sina framtida karriärvägar. Hon har nämligen redan valt. Hon ska bli VVS-ingenjör.
"Jag älskar termostater!"
