Fransmannen François de la Rochefoucauld sa på 1600-talet: "Alla människor skulle vara fega om de bara vågade." (Och eftersom Ellenmamman uppenbarligen ser jävligt gammal ut enligt dagisungen i förra inlägget kunde väl ett 1700-talscitat passa käringen?)
Ellenmamman gillar många saker. Några av dem har jag listat i bloggen förut, såsom choklad, vin, virkning, choklad och så lite mer choklad. Ellenmamman OGILLAR å andra sidan många saker. Ärliga ungar till exempel. Störd nattsömn är ett annat exempel, som Ellenmamman får tillfälle att ogilla varje natt sedan den ljuva Ellenungens ankomst. (Ja, och även tiden innan det, då tillståndet som Jabba the Hut inte var så gynnsamt för nattvilan). Något annat Ellenmamman starkt ogillar är att trilla av hästjävlar.
En gång dog nästan Ellenmamman på kuppen. För att göra en hemsk historia kort trodde Ellenmamman att hon knäckte ryggen den gången hon for i hög hastighet in i ridhusväggen (troligen i järnbalken) och bröt 10 revben (varav 6 på flera ställen), fick kotkompression och punkterad lunga. Å andra sidan resulterade den olyckan och det faktum att Ellenmamman ÖVERLEVDE att hon friade till Ellenpappan och så småningom vågade började tänka på att försöka skaffa en Ellenunge. När man tror att livet är slut, ställs saker och ting på sin spets. (Givetvis säger inte Ellenmamman att meningen med livet är att skaffa avkomma, men det kändes lite snöpligt att träffa väggen och inte ens ha TESTAT!)
Efter den där helvetesgången tänkte Ellenmamman inte trilla av fler gånger. Men det råkade hon visst göra när hon var gravid i femte månaden ändå! (Hej revbensfraktur IGEN). Och sen kom Ellenbebisen och Ellenamman tog det kloka beslutet att sälja den "finare" gångarthästen och köpa sig en enklare, stadigare variant. För det första gick det ju "sådär" att sälja förre hästen, det tog 6 månader och magsåret lurade runt knuten hela tiden. Men vi var för fattiga att köpa Losec, så det fick vi mota i magmunnen. Fattigheten berodde ju på att den strängt logiska Ellenmamman hade köpt sig en ny häst UTAN att den andre var såld. Kära bloggläsare, tag lärdom av detta - gör inte så. Det är väldigt, väldigt dumt. Ellenmamman vet det nu.
Nåväl, den trygga svettfuxen, känns inte riktigt så trygg längre. Ett antal nervbanor till bakdelen har kommit igång, och samtidigt som hästen går bättre och bättre är han också mer och mer vaken. Tre gånger hittills har Ellenmamman trillat av. Något Ellenmamman är väldigt rädd för, efter att ha åkt ambulans och haft så ont att ett skott i pannan känts som en befrielse, är att trilla av. När det förra veckan inträffade ute på heden och hästjäveln SKENAR hem, då var Ellenmamman inte glad. Ont, ont, ont i höften, och så promenera 2 km hem med den smärtan. Hästjäveln hade forcerat färisten (sår överallt), men Ellenmamman hade så ont att hon inte kunde bry sig.
Idag bedömde Ellenmamman att det kunde vara dags att försöka stiga upp i sadeln igen. Det har liksom inte gått, rent fysiskt, förrän nu. Ellenmamman har fasat för uppstigningen hela dagen. Självförtroendet är kraftigt stukat, helt enkelt. Och smärta är inte kul.
Men att göra något man är rädd för - det är MODIGT. Ellenmamman är modig. Hon klarade det. Ja, det gör jävligt ont i höften. Ja, det krävdes ett dubbelnougat i väntan på bussen hem. Ja, det krävdes en kompis på marken som mentalt stöd. Men NEJ, rädslan vann inte.
5 kommentarer:
Du ÄR modig, om än något dumdristig ;-). Och du, det där med att hästar är snälla när man köper dem, känner jag så väl igen. Efter ett tag blir de både välmående och ystra. Just precis de egenskaperna är ingen lyckad kombination. I alla fall inte för den som ska försöka sig på rida på dem. Men choklad hjälper kanske, jag har inte provat. Men tack för tipset, världens modigaste bloggerska...
Visst är du modig! Men jag undrar: det där med hobby, inte ska det göra ont? Och inte ska man behöva vara rädd?
Du är modig. De som aldrig blir rädda, får heller aldrig tillfälle att vara modiga. Så i själva verket är du extremt modig!
Men Irene, om jag talar för mig själv, jag är eller har i alla fall varit rädd för så exceptionellt många saker, att om jag skulle välja hobbies enbart bland det jag aldrig varit rädd för, så vet jag faktiskt inte vad jag hade valt. Det finns/fanns liksom inget över.
Virkning, tex, kan ju låta ofarligt. Men då måste man ju våga gå in i garnaffärer där beskäftiga expediter svänger sig med fackuttryck och man känner sig jättedum och liten och minns förnedringen i textilslöjden etc. Bara för att ta ett exempel i bloggens anda.
Rädsla för att ramla av hästen och slå mig är jag så van vid att bekämpa att det går av bara farten. :)
Jag tycker du är stentuff! Det finns inget jobbigare än att slåss mot det där äckliga rädslegiftet som sprider sig okontrollerat i hela kroppen...
Jag har också varit rädd ryttare, och då har jag inte ens råkat ur för ens en tiondel av vad du har gått igenom! Av dom tuffa utmaningar du ger dig själv låter det som att du så småningom kommer bli en mental terminator - det kommer inte finnas några faror i världen som kommer att få dig att ens blinka efter det här. :-)
Tycker inte alls att det låter bra! Att ramla av 3 gånger från sin egna (vuxna) häst hade, såvida inte extremt speciella omständigheter kunde "ursäkta" detta, verkligen fått mig att allvarligt överväga en försäljning.
Det är INTE "normalt" att ramla av och det finns tusentals hästar och ryttare som inte råkat ut för detta på många år om ens någonsin!
Tycker inte du ska låta dig uppmuntras av " du är modig"-utrop utan hellre fråga dig: "är det värt det" (läs RISKEN).
Det är lätt att heja på andra men som sagt; det kan få fruktansvärda konsekvenser för den som drabbas!
Skicka en kommentar