Den gode Rochefoucauld

Fransmannen François de la Rochefoucauld sa på 1600-talet: "Alla människor skulle vara fega om de bara vågade." (Och eftersom Ellenmamman uppenbarligen ser jävligt gammal ut enligt dagisungen i förra inlägget kunde väl ett 1700-talscitat passa käringen?)

Ellenmamman gillar många saker. Några av dem har jag listat i bloggen förut, såsom choklad, vin, virkning, choklad och så lite mer choklad. Ellenmamman OGILLAR å andra sidan många saker. Ärliga ungar till exempel. Störd nattsömn är ett annat exempel, som Ellenmamman får tillfälle att ogilla varje natt sedan den ljuva Ellenungens ankomst. (Ja, och även tiden innan det, då tillståndet som Jabba the Hut inte var så gynnsamt för nattvilan). Något annat Ellenmamman starkt ogillar är att trilla av hästjävlar.

En gång dog nästan Ellenmamman på kuppen. För att göra en hemsk historia kort trodde Ellenmamman att hon knäckte ryggen den gången hon for i hög hastighet in i ridhusväggen (troligen i järnbalken) och bröt 10 revben (varav 6 på flera ställen), fick kotkompression och punkterad lunga. Å andra sidan resulterade den olyckan och det faktum att Ellenmamman ÖVERLEVDE att hon friade till Ellenpappan och så småningom vågade började tänka på att försöka skaffa en Ellenunge. När man tror att livet är slut, ställs saker och ting på sin spets. (Givetvis säger inte Ellenmamman att meningen med livet är att skaffa avkomma, men det kändes lite snöpligt att träffa väggen och inte ens ha TESTAT!)

Efter den där helvetesgången tänkte Ellenmamman inte trilla av fler gånger. Men det råkade hon visst göra när hon var gravid i femte månaden ändå! (Hej revbensfraktur IGEN). Och sen kom Ellenbebisen och Ellenamman tog det kloka beslutet att sälja den "finare" gångarthästen och köpa sig en enklare, stadigare variant. För det första gick det ju "sådär" att sälja förre hästen, det tog 6 månader och magsåret lurade runt knuten hela tiden. Men vi var för fattiga att köpa Losec, så det fick vi mota i magmunnen. Fattigheten berodde ju på att den strängt logiska Ellenmamman hade köpt sig en ny häst UTAN att den andre var såld. Kära bloggläsare, tag lärdom av detta - gör inte så. Det är väldigt, väldigt dumt. Ellenmamman vet det nu.

Nåväl, den trygga svettfuxen, känns inte riktigt så trygg längre. Ett antal nervbanor till bakdelen har kommit igång, och samtidigt som hästen går bättre och bättre är han också mer och mer vaken. Tre gånger hittills har Ellenmamman trillat av. Något Ellenmamman är väldigt rädd för, efter att ha åkt ambulans och haft så ont att ett skott i pannan känts som en befrielse, är att trilla av. När det förra veckan inträffade ute på heden och hästjäveln SKENAR hem, då var Ellenmamman inte glad. Ont, ont, ont i höften, och så promenera 2 km hem med den smärtan. Hästjäveln hade forcerat färisten (sår överallt), men Ellenmamman hade så ont att hon inte kunde bry sig.

Idag bedömde Ellenmamman att det kunde vara dags att försöka stiga upp i sadeln igen. Det har liksom inte gått, rent fysiskt, förrän nu. Ellenmamman har fasat för uppstigningen hela dagen. Självförtroendet är kraftigt stukat, helt enkelt. Och smärta är inte kul.

Men att göra något man är rädd för - det är MODIGT. Ellenmamman är modig. Hon klarade det. Ja, det gör jävligt ont i höften. Ja, det krävdes ett dubbelnougat i väntan på bussen hem. Ja, det krävdes en kompis på marken som mentalt stöd. Men NEJ, rädslan vann inte.