Work in progress

Tänk så otränad jag känner mig i sadeln. Nervbanorna är slöare än gamla tidens modem (och hackar ungefär lika mycket) och jag har liksom inga "idéer i arslet". För att svara snabbt på hästens rörelsemönster krävs det ju att man utvecklar ett nervganglion i häcken som kan hjälpa en att moderera sitsen. Och min nervansamling tycks ohjälpligt inbäddad i isolerande fett.

Har ridit Ralph fyra dagar på ridbanan, med syfte att försöka få honom att vinkla högerbogen och inte vara stel i den. Få honom att skritta genom kroppen och börja sätta sina kroppsdelar på rätt plats, inte som ett Z. Men det är inte lätt. Jag är så slö i reaktionerna. Flera sekunder för sent känner jag att jag glidit ut t ex. Och då kan man inte skjuta haren, när man får upp bössan en vecka efter den siktats på ängen...

(Klicka på bilderna för att se dem i "helfigur")


I början av passet - försöker få honom att komma genom kroppen och förlänga sig på längden.


Han börjar så smått sitta ihop lite mer, men jag med mitt tålamod tycker förstås det känns lite träligt att jag är så ur träning...




Har de senaste två dagarna lagt in några sejourer då jag ber honom lägga vikten lite mer bak, för att styrketräna honom och ytterligare avlasta bogen. Jag har lite svårt att moderera mitt eget sätespåslag, så ofta gör jag lite för stark samling med bäckenbotten och då blir det tvärstopp. :o