Är det lönt?!

Har man valt ridning som hobby och hästar som andhål i tillvaron, så borde det banne mig vara roligt. Och det ÄR det för det mesta med Ralph. Men innerst inne är jag livrädd emellanåt, och inte f*n kan jag rida heller. När han kom hem från Emily satte vi högergalopperna utan problem. Men nu har jag ridit in felen i bogen igen och det blir fel galopp 50% av tiden. Det gör mig gråtfärdig. Jag blir ledsen, besviken och arg.

Jag tränar medvetet hela tiden, jag hafsar nästan aldrig, jag är noggrann och ÄNDÅ kommer jag ingenvart. Andreas var med nere idag och tröstade mig efter ett urkass ridpass på ridbana. "Det syns visst det skillnad, du rider mycket bättre nu", säger han. Men det känns inte så i mitt hjärta.

Idag vill jag bara sälja hästen och börja på ridskola igen. Där märks det inte hur kass man är. Just idag ser jag ingen mening med att fortsätta rida just Ralph i alla fall. Han är 12 år och jag kan fortfarande inte sätta höger galopp. Jag har börjat öva nedsittning och orkar väl ett halvt varv på volten, sen kan jag inte mer. Jag menar - är det lönt?

Lipade på vägen hem och torkade mig på schabraket jag asade hem för tvätt. Ser troligen ut som en tvättbjörn i ansiktet. Men tvättbjörnar kan inte heller rida, så det passar väl bra.

Och ja, jag vet att jag är martyrig. Men det får man faktiskt lov att vara i sin egen blogg.