Av barn och fyllehundar...

... får man ju höra sanningen, sägs det. Men snälla, ge mig en fyllehund istället. Barn är ju elaka små jävlar. Deras sanningar mår man bäst av att inte få höra. Fyllehundar kan säga saker som "Vilka vackra ögon du har" (tack, jag vet, tänker man medan man fladdrar blygt med fransarna), "Har inte du varit på tv?" (Jo, det har jag faktiskt! Hoppas bara inte du förväxlar mig med Sune Mangs!), eller "En så söt flicka ska väl inte behöva bära alla de där kassarna" (Nej, som tur är drabbar de 4 matkassarna inte henne, utan mig.).

Men av barn....

Följande scen utspelar sig på Ur och Skur-förskolan, en vanlig torsdag kl 15.08. Ellenmamman hjälper Ellenungen på med skorna inför dagens (av Ellenmamman) efterlängtade hemfärd. Då kommer en av de andra ungjävlarna och tittar på. Ungen ser rätt söt ut, men det visar sig vara blott en image. Bakom det sockersöta yttret och de charmiga snickarbyxorna döljer sig en sann taskmört.

Han säger:
"Är du Ellens farmor?"

Jag hoppas att förskolelärarna tar med detta på hans utvecklingssamtal. Är det verkligen RIMLIGT att Ellenungen ska tillbringa sina vardagar tillsammans med en sådan mobbare?! Jag bara undrar!


Som vanligt, har tanten på bilden inget med bloggskriverskan att göra!