Ellenpappan har ett ansträngande jobb. Ibland måste han ut i naturen och skåda lavar (som ser ut som könssjukdomar), insekter (som ser ut som flatlöss) eller mossor (som ser ut som armhålebehåring). Detta görs företrädesvis långt från civilisationen, och i veckan skulle han sålunda ge sig ut på en turné ända till Östergötland, i skogar där ingen vit hand satt sin fot förut.
Ergo blev undertecknad (Ellenmamman, för minnessvaga läsare) temporärt ensamstående förälder. Ingen svett, tänkte undertecknad. Ellenmamman och Ellentösen ska ha några härliga dagar, med mys, tjejsnack och godis, föreställde jag mig.
Kapitlen jag missat i föräldraboken handlade om hur mycket tid den enkla administrationen kring företeelsen "familj" tar. Att duscha, klä på sig och ättelägg, få i ungen frukost, borsta tänder i alla tandrader och sminka den i familjen som mest behöver dölja sin ålder (dvs inte Ellenungen, som är cirkus 15 månader gammal): det tar för sören hur lång tid som helst. Att hasta iväg till dagis för att sedan ta en senare buss och därmed få minus på flexen, stod det inget om i "Stora familjeboken" - eller vad sören de där hemska böckerna heter.
Ellenmammans första hemmakväll gick inte heller i blandgodisets tecken. Ellenmamman känner sig smått stressad på jobb eftersom hon gått ner i arbetstid (det är ju det man "ska" göra - för gubevars, ungarna ska ju hämtas senast tre om man är en ansvarsfull förälder!) och försöker ändå hinna med allt det hon vill göra. (Ja, det är en nackdel att ha ett roligt jobb ibland!). Alltså tänkte den hårt arbetande gräsänke-mamman jobba lite efter att Ellen somnat. Vilket hon brukar göra senast åtta nuförtiden (tack gode gud för alla aktiviteter på dagis!). Men inte nu. Vid niotiden suckade Ellenmamman högt och insåg att om Ellenungen skulle somna blev det allt till att kapitulera och gå upp och lägga sig tillsammans med den korviga ungen. Ellenungen somnade glatt i föräldrasängen. I samma sekund som jag lyfte upp henne för att vidarebefordra henne till den egna sängen blev hon klarvaken. Fyra försök senare bet Ellenmamman i det sura äpplet och såg kvällsjobbet diffundera ut i natten. Under tiden Ellenmamman gick för att tvätta av sig sminket och borsta tänderna började Ellenungen gråta så intensivt att hon spydde upp allt maginnehåll sedan lunch, och lite till. Hela nybadade ungen, spjälsängen, Ellenmamman och sovrumsgolvet fick vad de tålde.
Ellenmamman motade undan paniken, svalde den uppgivna gråten och påbörjade Uppdrag Sanering, som följdes av Uppdrag Däcka i sängen.
Ellenmamman är oändligt, oändligt, oändligt tacksam för att hon inte är singelmamma.
4 kommentarer:
Stackars Ellenmamman... hoppas Ellenpappan snarast sliter sig från det spännande lavaletandet!
Det där är lite magiskt. Singelmammors barn känner på ett magiskt vis smärtsamma ryckningar i navelsträngen om singelmamman till äventyrs planerar lite arbete på kvällskvisten. De vet att man är dem otrogen med arbetet, och det sätter de mycket effektivt p för.
/Petrus
Moster Måne> Ellenpappan landade i Hällestad fredag kväll. Det känns tryggt!
Petrus> ja, visst är det märkligt?! Fastän jag koncentrerade mig på att andas lugnt och sansat och sända ut signalerna "jag är inte stressad, nu ska vi sova", så gick ändå allt fel.
Ja, varför betraktar de inte ens jobb som en garant för deras försörjning istället för som en konkurrent om uppmärksamheten? Det vore ju så mycket enklare för alla berörda parter.
Piper och skriker lejonungar när deras morsa ska ge sig ut på jakt (medan lejonpappan är ute och biter ihjäl andra lejonmammors ungar så att lejonmamman ska brunsta om och sedan föda hans barn istället)?
/Petrus
Skicka en kommentar