måndag 25 oktober 2010

Framsteg föder framsteg

- Två små risgryn till tänder
- No hands i tio sekunder
- "Kåcka"
- "Tittaaaa"

Det är nästan så man kan bli religiös. Men bara nästan.

6 kommentarer:

Irene sa...

Behöver man säga att man är otroligt stolt som är innehavare till den klocka som liksom blev upphovet till det första "kåcka":t?

Den klocka som Ellen först så artistiskt och fint hade dekorerat med broccolibitar ;-)

Anna-Karin sa...

Det måtte ha varit din intelligens som hoppade rakt över till Ellenbebisen. Transpononer heter det när det gäller gener, det borde väl finnas även på begåvningsfronten?

Anna-Karin sa...

Eh, transpoSoner heter det. Intelligensen kom inte Ellenmodern till del, det står klart.

Anonym sa...

Och barnet som föddes med helt egna förutsättningar, samma dag som Ellenbebisen

- sitter utan stöd en lång stund och lyckas dansa lite samtidigt utan att tippa

- biter moster i knäet med två risgrynständer

- klappar händerna när man sjunger "Clap your hands, clap, clap, clap"

- knackar på mosters mage när hon sjunger "knock, knock, knock"

- svarar eeeeej när man hälsar på honom.

/Petrus

Anna-Karin sa...

Åh, Petrus, jag blir alldeles varm i själen. Lilla hjärtebarnet. Jag hoppas så att du kramade honom från mig och hans internettvilling! ;)

Anonym sa...

Jag är kvar! Det är därför mina inlägg kanske kommer vid underliga tidpunkter. 8 timmars tidsskillnad. Jag har berättat om Ellenbebisen för honom.

Så här långt anser expertisen han nästintill utvecklas i nivå med 46-kromosomsbarn, i alla fall som pojkarna med 46 kromosomer.

Det finns en variant där bara en viss andel av cellerna har en bonuskromosom, men Hjärtebarnet har inte den varianten. Ändå går det väldigt bra så här långt. Han har redan fått vara exempel på "lite större barn" åt en familj här som också fått barn med bonuskromosom och som behövde lite hopp om framtiden.

/Petrus