"Ett moln i byxor" av Majakovskij letades upp ur lyrikhyllan, och dikter deklamerades för Ellentösen (eftersom bloggen legat nere så länge är hon ingen Ellenbebis längre) och Ellenpappan, med skakig och rörd Ellenmamma-röst.
Jag kunde som en varg äta upp byråkratin
Jag har ingen aktning för mandater
Far och flyg till helvetet och hin
med alla papper!...
Vare sig Ellenpappan eller Ellenungen verkade imponerade, men Ellenmammans tonårshjärta bultade frenetiskt. Tänk om man kunde resa tillbaka i tiden och klappa sitt tonåriga jag på huvudet och säga: "Allt kommer att ordna sig. Livet kommer inte att ta slut efter gymnasiet. Du hittar nya vänner. Vem vet, en dag kanske du sitter småberusad i soffan en fredagkväll och lyssnar på äkta maken och dotterns snusande i grannsoffan medan du själv virkar mormorsrutor"..."
Då hade pubertets-Anna-Karin fnyst och sagt "JAG?! En fjättrad Fenrisulv?! ALDRIG!"